Göteborgsposten – 20 mars 1865, sida 2

Från Utlandet. Frankrikes kejsarinna har till alla Europas furstinnor, utan afseende på deras olika trosbokännelse, utfärdat ett circulär, hoari hon uppmanar dem alt gemensamt med henne återställa den heliga grafvens kyrka i Jerusalem. Detta är ock ett sätt att lösa en af orsakerna till den mångåriga orientaliska tvisten. Cirkuläret är af följande innehåll: De resande, som besöka det heliga landet, förvånas öfver det tillstånd af förfall, hvari den kupol, som hvälfver sig öfver och skyddar den heliga grafven, befinner sig; de fråga, hvaraf det kommer sig, att de kristna makterna ej skyndat att göra slut på ett sakernas tillstånd, hvilket måste vara nedslående för de troende af alla bekännelser. Svaret måste tyvärr lyda, att på denna af återlösarens blod dränkta jord, som varit vaggan for mildbetens, fridens, endrägtens religion, mellan de olika bekännelserna ännu råder en småaktig rivalitet, som med tiden uppvuxit till allvarliga misshälligheter. I forna tider hade latinarne (romersk-katolikerna) åter låtit uppbygga kupolen och smyckat den med inskrifter och sinnebilder, hvilka återkallade i minnet det slags företräde, som de då åtnjöto i monumentets begagnande. Kupolen nedbrann år 1808, och då omständigheterna förlänade grekerna (grekiska kyrkan) ett öfvervägande inflytande i Palestina, begagnade de sig deraf, för att med uteslutande af latinarne återställa densamma, och det var nu de, som betäckte monumentet med inskrifter och bildliga framställningar, hvilka de hemtade ur sitt språk och sin liturgi. Nu i dag stå der båda, greker och latinare, de senare fordra kupolens återställande, sådan den var före 1808, de förra fordra dess äteruppbyggande på sådant sätt, att till deras förmån ett slags besittning eller, såsom de kalla det, förvärfvad rätt må sanktioneras. Drifna af de berömvärdaste afsigter, ha tvenne stormakter, Frankrike och Ryssland, önskat göra slut på dessa beklagansvärda tvister. De ha först sökt ingå en öfverenskommelse sinsemellan, sedan med Turkiet; och d. 5 sept. 1864 undertecknades i Constantinopel ett kontrakt, som konstaterar de trenne regeringarnes enighet och innehåller do vilkor, hvilka fastställts för åstadkommandet af en gemensam verksamhet vid kupolens återuppbyggande. Men då man skred till uttörande häraf, då arkitekterna utkastade sina planer och då det gällde, att uttolka några temligen tvifvelaktigt affattade bestämmelser i protekollet af d. 5 sept., uppstodo under inflytandet af lokala rivaliteter nya tvister, ingenting gjordes och allt har åter lemnats derhän. Emellertid närmar sig kupolen allt mera sitt instörtande, de pilgrimers kroppsliga säkerhet, som komma att bedja vid den hel. grafven, är hotad, det onda förvärras ända till skandal. Huru skall ett slut göras på detta tillstånd? Det var en from furstinna, den hel. Helena, kejsar Constantins moder, som i början af 4:de århundradet lät nedrifva det öfver den hel. grafvens grotta uppförda hedniska tempel och på samma ställe för första gången uppföra den till inrymmande af Jesu Christi grift bestämda helgedom. Hvarföre skulle icke furstinnorna från alla kristna länder, hänförda af detta berömvärda föredöme, förena sig, för att slutligen under vilkor, hvilka äro dem sjelfva och kristendomen värdiga, utföra det verk, hvari diplomatiens bemödanden hittills förblifvit utan framgång? Hvem skulle tillsluta sitt öra för deras stämma, om de, främmande för hvarje anda af hat och ställande sig utom politikens område, ville tala i den kristna kärlekens och fromhetens namn och låta utgå ett upprop till de troende öfver hela jordklotet, för ett ändamål som måste vara alla lika dyrt? Men på det verket må fullkomligt motsvara den anda af kristlig försoning, som ingifver det, bör man utan tvifvel ej inskränka sig till det enkla återställandet af kupolen. Det skulle vara tillbörligt att, efter det den höga portens samtycke erhållits, fullständigt återupprätta den hel. grafvens kyrka efter en ny plan i större proportioner, så att der finnes rum för alla trosbekännelser. Så skulle t. ex. å ena sidan ett kapell och tillochmed ett skepp lemnas åt latinarne och å andra ett skepp och ett kapell förbehållas åt grekernas bruk. Hufvudskeppet skulle vara tillgängligt för alla och inga hinder skulle mera resa sig mot de troendes tillträde till den hel. grafven, hvilket nu är så föga underlättadt och föranleda täta stridigheter. Den nya helgedomen måste till sin höga stil så mycket som möjligt motsvara de höga minnen, hvilka äro förbundna med detta heliga rum. Man skulle derföre öppna en täflan, hvartill alla länders arkitekter och konstnärer skulle inbjudas, och en internationel jury skulle ha sig uppdraget, att bland de inlemnade pla