Göteborgsposten – 17 mars 1865, sida 3

Frankrike i 19:de ärhundradet och efter många svåra missfall, hvilka med lögnaktigt skryt kallats värorikar: revolutionerna 1789, 1830 och 1848. Att spänna plogen för oxarne, är att döma sig till inkonseqvens, vanmakt och orörlighet. Problemet om den kostnadsfria, pligtskyldiga skolgången måste, då det väl föredragits och debatterats af den ansvarige suveränens råder, ofördröjligen gripas an i dess vidsträcktaste betydelse och i trots af alla svårigheter, hvilka dessutom äro vida mindre än skoltvångets välsignelser, beslutsamt utföras, isynnerhet som under hans tid skoltvånget skulle försvunnit med militärstjenttvånget. Det skulle varit vida klokare, att ej röra vid frågan, om det blott skulle så ske, för att till sist stanna vid en inskränkt elementarundervisning. Girardin säger vidare, att kejsar Napoleon bör vara den förverkligade napoleonska idåen, neml. den tillsystem upphöjda freden, det federaliserade Europa, den tillintetgjorda pauperismen, den rationela skiljsmessan mellan frihet och makt. Att veta och äfven vilja hvad man vet, att vara konseqvent med sig sjelf, att ha en politik och sasthålla vid densamma, att dervid stödja sig på sina naturliga förbundskamrater, att hålla sig till sina vänner och gå löst mot sina fiender, detta är lika enkelt som det är förnuftigt och folkligt. France jublar öfver det nederlag, som skoltvångets anhängare lidit; men bladet tillropar segraren att vara på sin vakt. Denna händelse är dock i närvarande ögonblick desto mera betydelsefull som den inger de Bonapartister, hvilka vilja framåtskridandet,.fruktan och skall vid de förestående adressdebatterna betydligt höja ultramontanernas och legitimisternas mod, emedan det var åt dom, som Bonapartisterna under stats ministern Rouhers anförande offrade undervisningslagen. IIavin i Sicele anser, att det segrande partiets förslager skulle, om de blefve lag, bli en nationalolycka, och hoppas, att lagstiftaren af 1865 skall göra sig en ära utaf att tillförsäkra alla de välgerningar, som lagstiftaren trån 1833 beviljade några, och att kejsaren endast skall framlägga inför lagstiftande kåren ett förslag, som öfverensstämmer med den allmänna rösträtten. I det nya presbyterialvalet uti den reformerta kommunen i Paris, har Guizot afgått med seger, hvilket betyder att derinom ortodoxien eller rättare reaktionen vunnit seger öfver liberalismen. Af Julius Cesars Lefnad ha hos Plon redan 13,000 exemplar blifvit på förhand beställda. En andra upplaga påtänktes — ännu innan den första utkommit. Ett bolag har bildats, hvilket tänker att anlägga en segelbar kanal från Pontoise till Paris. Kostnaden beräknas till 24,000,000 francs. Uti Italiens deputerade kammare har justitieministern uttalat sig teoretiskt till förmån för dödsstraslots upphäfvande, men tillade såsom sin öfvertygelse, att ögonblicket för frågans lösning ännu icke torde vara kommet, emedan hon hvarken är tillräckligt noggrannt granskad eller den politiska ställningen gynnande för dödsstraffets asskaffande. D. 5 d:s inträdde i Rom det katolska i encyelican påbjudna jubileet. En bresskrifvare derifrån säger, att det är svårt att föreställa sig, med hvilken köld de förbigående betrakta de långa plakater, som i gathörnen annonsera härom. Personer ha ej väl läst början, förrän de åter vända det ryggen och på de flesta ställena är det efter några timmar åter nedrifvet. Den polska emigrationen till utlandet har antagit så stora dimensioner, att de polska komitderna i Schweiz, Frankrike och England ej längre se sig i stånd att tillfredsställa do många anhållanden om hjelp som göras. I Schweiz hade myndigheterna med klandervärd grymhet beslutat förbjuda alla de polska emigranter att slå sig ned der, som ej kunna sjelfva lifnära sig, hvarjemte man upphäft en del af de materiela förmåner, som hittills varit de polska slyktingarne beviljade. Detta törbundsrådets steg väckte dock schweiziska folkets ovilja, så att rådet måste återtaga sin drakoniska förordning. Det var ock hög tid. I tidningar hotade man redan med ett sfolkmöte likt det i Flawyl år 1838, hvilket, under ordförandeskap af en al förbundsrådets nuvarande medlenunar, hos de dåvarande myn digheterna för upprätthållande af Schwers ära begärde skydd för en man, en prins som kunde, begisva sig hvart han ville och hvarken var i nöd eller sjuk (n. v. kejsu Napoleon). Franska regeringen har hos förbundsrå det framställt den önskan att det måtte sända en delegerad till Paris, för att till handels.