Göteborgsposten – 17 mars 1865, sida 2

IV. Crillon och herr de Nancery betraktade hvarandra rynkande ögonbrynen. Tiden var illa vald för Mauvepius skämt. Emellertid kunde konungen ej tillbakahälla ett leende vid åsynen af hans löjliga utstyrsel och utropade: — Ack! om blott min bror Frans ej vore död! Detta utrop afskräckte ingalunda den nye narren. — Då allt kommer omkring, sade han, vet ers majestät om hertigens af Anjou död ingenting annat än hvad som uppenbarats i en kristallvas, ett mycket bräckligt ting, af en sig så kallande siare, en titel under hvilken oftast bedragaren gömmer sig!... Crillon och herr de Nancery betraktade hvarandra ånyo.