Göteborgsposten – 17 mars 1865, sida 2

— Jag vill gifva er bjollror och sjelf fästa en sådan på en del af er kropp som behagar mig oändligt. — och hvar då? frågade Mauvopin. — På en af era skuldror... Mauvepin bet sig i läpparne. — Vägar ni påstå att jag är puckelryggig? utbrast han. — Åh-nej, visst icke! De puckelryggiga äro vanligen qvicka, men ni gör er blott sjelf till ett åtlöje. — Bravo! Crillon, utropade konungen. Mauvepin kastade på Crillon en ursinnig blick, men gaf honom ej något svar. Han vände sig i stället till mannen med masken, som stod något afsides från de öfriga och med korslagda armar vintade på att konungen ånyo skulle börja med sina spörjsmål. — Nå, herr spåman, yttrade Mauvcpin till denne, efter ni är så skicklig i att förutsäga hvad som skall hända folk, kan ni väl också säga hurudan min framtid kommer att bli? — Det vill jag gerna göra, min herre. Den maskerade fattade med dessa ord pagens hand och undersökte den. — Ni kommer att få ett stormigt lif herr Mauvepin, sade han vidare. — Åhå! verkligen! sade narren hånando; men i hvad fall då? — Först och främst kommer ni att få stryk... — Bah! Och af hvem? — De, mot hvilka ni varit oförskämd, skola piska upp or... Korts.)