Göteborgsposten – 16 mars 1865, sida 2

— Ah! jag anade det, sade han. Oh! de Guiserna ... oh! de Lothringarne! Konungen fick ett anfall af raseri och stampade häftigt med foten i golfvet. — Det skall icke ske, sade han, det skall icke ske! — Jag har sagt ers majestät att åtgärder kunna vidtagas som förebygga en sådan sakernas utgång. — Ack det är lyckligt! — I fall ers majestät tager vissa försigtighetsmått, följer vissa råd. Den maskerade mannen rörde under dessa ord upp vattnet som vasen innehöll, derefter lät han det åter blifva stilla och blickade ånyo i detsamma. — Jag ser en qvinna, sade han, hvars råd kunna bli ers majestät till nytta. — En qvinna! Hur ser hon ut? — Hon är ännu skön, oaktadt hon är öfver femtio år gammal. Hon är svartklädd och hennes hållning är full af ädel värdighet. — Min mor! utropade konungen. — Jag ser äfven en man som kan vara af mycken nytta för ers majestät. Han är ung, tapper, rik på utvägar. — Hvem är han? — Jag känner honom ej, svarade mannen med masken, men den svartklädda qvinnan känner honom. — Hvem kan det då vara? tänkte konungen. Mannen med masken teg. ( Forts.)