— Det vill säga, att allt hvad ers majestät drömt kan få verklighet, men att det likväl finnes medel att förekomma sådana olyckor. — Förklara er, min herre. — Jag lyder, Sire, sade mannen med masken i det han fortfor att blicka genom kristallvasen som han höll i solljuset och som sålunda framställde alla prismans färger. — Sire, återtog den besynnerlige mannen, jag ser i denna vas allt hvad som skall komma att hända under ers majestäts regering. — Skall den räcka länge? frågade konungen ifrigt. Den maskerade mannen tycktes ej ha hört denna fråga och fortfor: — Jag ser de barrikader, om hvilka herr de Crillon talat. — Och den blonda qvinnan med sin sax? — Ja, ers majestit. — och den der mannen som jag sjelf såg och som man sade vara konungen? — Jag såg äfven honom. — Nåväl! hvilka äro de, denna blonda qvinna och mannen som var konung i mitt ställe? — Sire, svarade mannen med masken, den blonda qvinnan är ers majestäts dödligaste fiende. — Hennes namn? — Anna af Lothringen, hertiginna af Montpensier. — Och .. . mannen? — Är Henrik af Lothringen, hertig af Guise. Henrik III uppgaf ett rop.