Göteborgsposten – 15 mars 1865, sida 3

na hertigdömena absolut åt Preussen. Frankrike sordrar som bekant Nordslesvigs återgifvande åt Danmark. Har frågan nu inträdt i denna phase? Indp. belge för d. 6 d:s säger: De planer, som började nppdyka i den officiösa pariserpressen, ha redan funnit genklang i hertigdömena och Danmark. Man betraktar der icke dessa planer som outförbara, och man hoppas beständigt, att det i sista instansen skall fästas mera afseende vid befolkningarnes önskningar, än kabinetternas politiska åsigter. Detta hopp stödjer sig endast på det förtroende, man ännu tyckes hysa till de båda vestra stormakternas afsigter, och på motsatsen mellan de båda tyska stormakternas intressen. I Wien tyckes man tro, att Preussen redan försäkrat sig om Frankrikes samtycke till genomförandet af sin plan om att geuom återlemnande af den danska delen af Slesvig tillköpa sig införlifvandet af återstoden af det slesvigholsteinska territoriet. Vi skola icke afgöra, om detta antagande är riktigt eller icke, men det framgår klart af den ståndpunkt, hvarpå saken f. n. befinner sig att den med hvarje dag antager större proportioner och låter ana de allvarligaste följder för den allmänna ställningen i Europa. Den mellan Frankrika och Preussen afslutade handelstraktat träder i kraft d. 1 juli. Det har väckt stort uppseende i Paris att Moniteur meddelat undervisningsministerns underd. skrifvelse till kejsaren, hvari han föreslår kostnadsfri och obligatorisk undervisning. Detta uppseende har ej minskats derat, att Moniteur sedan innehållit en uppsats, hvari antydes, att nämnde skrifvelse ej till fullo öfverensstämmer med det under beredning varande lagförslaget, utan blott uttrycker hr Durupys enskilda mening. Man antager neml. att kejsaren gillat dess publicerande och ställer sig på samma sida med undervisningsministern. PDe i skrifvelsen af Duruy framhållna grundidåer äro: 1. Den allmänna rösträtten erfordrar som en nödvändig utfyllning den allmänna undervisningsskyldigheten, så att hvarje medborgare är förpligtad att lära sig läsa och skrifva såväl som att bära vapen och betala skatter, och att, på det att detta må varda möjligt, hvarje kommun skall bestrida folkundervisningen; 2. att landets uppfostran skall utföras af landet sjelft. Ultramontanerna och hofpartiet skola motsätta sig Duruyis reformer. Det skall bli egendomligt att se, hvilken position lagstiftande kåren skulle intaga i hänsyn till densamma. Presidenten Troplong har inom senaten uppläst sitt adressförslag. Detsamma är ganska trisinnadt. Paragrafen om kyrkotvisten lyder: En oväntad rörelse har uppstått i förhållande mellan stat och kyrka. Frankrike är, såsom budbärare af 1789 års principer till verlden, aldrig för det som söker att ifrågasätta dessa. E. M:t har förstått denna känsla och befallt utförandet af denna lag, som i denna fråga innebär den gamla och moderna offentliga rättens obestridliga grundsatter. Och härvid har E. M:t handlat i enligt med den religion, som är för landets majoritet dyrbar; ty under denna rätts välde, hvilken sedan Ludvig den helige städse iakttagits, hade Frankrike af sjelfva Rom förvärfvat sig titeln kristerhetens spegel. Lagen af d. 8 april 1812 bevarar en af suveränitetens väsentligaste attributer; den är blott en afvärjning mot möjliga missbruk utioch inifrån. Frankrike skall ej efterskänka något af sin rätt; det önskar dock äfven, att endrägt må okränkt råda mellan tvenne makter, hvilkas enhet högtidligt sanktionerades genom en af Napoleon 1:stes största handlingar och under E. M:ts regering vidmakthölls genom lyIsande välgerningar. Senatoren ger således ultramontanerna en lexa. I paragrafen om litalienska frågan biträda senatorerna hr Drouyn de Thuye åsigt, att Florens hädanefter skall vara Iialiens varaktiga hufvudstad och att med detta beslut Italien förbjuder lidelserna vägen till Rom. Den materiela sammanbindningen mellan Frankrike och Italien skrider framåt. Arbetena med genombrytandet af Mont Cenis fortgå nu ojemförligt raskare än förut. Modenasidan har man nemligen råkat på ett mycket mindre hårdt stenslag, så att man nu genombryter 250 måtres i månaden och, om inga andra allvarliga hinder möta, hoppas att inom mindre än tre år kunna få slut på hela det sännu återstående arbetet. Det berättades för en längre tid sedan att en engelsman, mr Pell, uppfunnit ett nytt slags lokomotiv, med hvilka han kunde gå — mm köa on hranta here Ett för.