Göteborgsposten – 15 mars 1865, sida 2

— Jag erinrar mig ej det namn hon hade i mh dröm, men jag har hennes utseende tydligt framför mig Hon var blond och hade blå ögon. — Och bar hon en värja? — Nej, Sire. Hon bar en sax med hvilken on afklippt ers majestäts hår. — Guds död! Crillon, min vän, mumlade Henik III rysande, det är lyckligt att det ej är annat än en dröm! — Det finnes drömmar som ibland gå i fulbordan! mumlade Crillon med rynkad panna. Henrik III darrade af fruktan. II. Låt höra, min gode Crillon, sade konungen sor satte sig upp i sängen, ni bör vara hemma i sådana pesoners vetenskap som kunna läsa i framtiden. — Jag, Sire? — Är ni icke från Avignon? — Jo, men hvad bevisar det? — Jag har alltid hört sägas, sade Henrik II naift, att söderns folk kunde läsa i stjernorna, förutsäg fram tiden och uttyda drömmar. — Italienarne kanhända, Sire, men ej provenalerna — Ah! så mycket värre! mumlade konungen, — Men, återtog Crillon, just denna morgon undrade här i närheten af slottet en man som påstod sig ara förfaren i dylika saker.