man först tyckte sig finna hos honom. Mr MUGuill, s. d. doktor, men numera köpman och Ålord mayort i Monrovia, mr Bliden, statssekreterare och professor vid the college, svart som en sotare, men ovanligt kunnig man, synnerligen i språk, hvaraf han lär kunna 8—10 olika, mr Croomel, äfven svart, prest och f. d. missionär, men nu professor i teologi, filosofi m. m. vid the college, en man, som jag nu, efter att hasva läst en af honom utgifven bok, är ledsen att ej bafva blifvit närmare bekant med: dessa omnämnde voro, bland de äldre herrarne, de å banketten mest framstående, och utan tvifvel finnes bland den yngre generationen mången utmärkt förmåga, som med nit och framgång skall arbeta för sitt lands och sin nations förkofran och anscende. Sedan vi länge nog dansat, pratat, druckit champagne och skämtat på mångahanda sätt, hvari inbegripes en och annan vexelsång mellan den kulörta ungdomen och oss officerare, af hvilka sången ÅKung Carl den unge hjelte särdeles slog an på sällskapet och måste gilvas da capo, marscherade vi af med hvar sin dam under armen till en i nedra våningen belägen matsal, der en ganska god middag på gående fot serverades och der, i förening med åtskilliga skålar, följde flera utmärkta tal, hvaribland mr Roberts synnerligen utmärkte sig.