bladet låna vi följande skildring af ett besök med thy åtföljande bal i republiken Liberias hufvudstad Monrovia: Efter att hafva syllt vårt vattenförråd Kc., afseglade vi från Freetown den 28 November och ankrade, utan vidare anmärkningsvärda tilldragelser, å Monrovia redd den 2 December. Staden Monrovia är belägen på en höjd, med samma rika växtlighet som de kring Sierra Leone; straxt der nedanför flyter en vacker och präktig flod, kallad Mesurado, och några tusen alnar från dess utlopp utmynnar en annan större flod, kallad S:t Paul, å hvars stränder, många mil uppåt, flera präktiga farms och sockerplantager blifvit anlagda. Staden är mindre reguliert bygd än Freetown, men har större och ståtligare hus, flertalet af tegel, tillverkadt i Sibirien, samt bygda i vacker amerikansk stil. Från sjösidan synas flera präktiga bygnader, hvaribland ett seminarium och en nybygd högskola äro de mest i ögonen fallande. Flera af kamraterna gingo redan på förmiddagen i land och sammanträffade der hos en köpman med åtskilliga unge män, som ditkommit för att möta de nykomna gästerna. Dessa unga negerherrar, af de mera framstående bland Monrovias yngre civila embetsoch köpmän, underrättades om att de voro välkomna ombord, hvilket hade till följd, att vi redan på eftermiddagen emottogo besök af c:a 18—20 af dessa herrar, hvilka, allt efter som de stego genom sallrepsporten in på däck, på det mest högtidliga sätt presenterades af den först omnämnda köpmannen mr Loyd, som var den första ombord samt, med hatten i hand och handskarne på, stannat vid sallrepstrappan för att utöfva en ceremonimästares befattning, ett kall, som han i sanning ej skötte illa. Hela affären föreföll oss något löjlig, och vi hade svårt nog att återhålla vår skrattlust vid det högtidliga upprepandet af flera storartade titlar, såsom The honourable mr Lynx, senator; mr S. Member of the council; mr B. Retired, gentleman, Åe. c. Men då vi snart funno, att vi hade rätt många upplysta, hyggliga och intelligenta unge män framför oss, så förbyttes lätt det komiska i deras första uppträdande till intresse och deltagande för dessa svarta republikaner, hvilkas högsta sträfvan tyckes vara att komma i beröring och handelsförbindelse med civiliserade länder, för att, på samma gång de derigenom må kunna förbättra ställningen inom sitt eget land och skaffa sig ett kändt namn bland nationer, äfven förvärfva åt sin race det anseende som bör tillkomma densamma såsom bestående af fria förnuftiga menskliga varelser, och ej endast såsom föga höjda öfver djuren, dömda till förbannelse och slafveri för evigt — en advokatyr, som än i dag föres af mången så kallad kristen af den hvita racen! Våra svarta gäster bjödos derefter ned i gunrummet, der de rikligen undfägnades med punsch etc., som allt tycktes smaka dem väl; och inom kort voro vi i full gång med skålar och tal, af bvilka den första naturligtvis föreslogs för konung Carl den XV:de, af mr Loyd, som uttryckte sig med särdeles lätthet, fastän i något yankee-bombastisk fashion. Flera tal höllos sedan af mera värdiga och sansade män än mr Loyd (som var väl excentrisk och bullersam, för att vara rätt angenäm) och alla andades erkänsla och tacksamhet mot vår kung och vår regering, som sändt ett örlogsfartyg till deras land, samt emot oss för den vänlighet, hvarmed de ansågo sig blifvit mottagna ombord. — Några dagar senare blefvo vi in bjudna till en dejeun dansant, arrangerad af ÅTh young men of Monrovia till de svenska sjöofficerarnes ära; och ehuru tillställningen i många afseenden var rätt komisk, var den dock i flera fall af stort intresse. Vid vår landstigning möttes vi af flera utaf de förr omnämnda ungherrarne, mednafvande en liten musikkår, som genast satte sig i töten för sällskapet, och efter hvars på ett särdeles disharmoniskt sätt utförda marscher vi anträdde vår promenad liksom i procession till den iordningställda festlokalen, från hvilken den svenska flaggan svajade så förtroligt bredvid den liberiska. Få af de öfriga gästerna och inga damer voro vid vår ankomst ännu anlända; men så mycket nogare fingo vi taga dem i skärskådande, och så mycket egendomligare föreföll det oss, då vid hvars och ens inträde de på det ståtligaste sätt och med ljudelig stämma presenterades af mr Loyd, en af direktörerna för festen och som äfven nu åtagit sig att fungera såsom ceremonimästare. Högst besynnerligt föreföll det i sanning att vara i en societet af nästan idel svarta menniskor, och det kan icke nekas, att då en af kamraterna, fallen för att uppfatta det löjliga, hviskade sina putslustiga anmärkningar, det var svårt nog att hålla skrattmusklerna i styr. Tonen i societeten var emellertid på allt sätt vårdad; och då man bland det täcka könet bredvid mången kolsvart matrona äfven fann flera älskliga, eldiga brunetter, mera liknande italienskor, så kunde ju den dansanta ungdomen finna sig rätt belåten. Men tänk! att gifva sig in i dansen kl. 3 på e. m. i sådan värme som vi hade i Monrovia! Jag kunde ej stå ut dermed. Men hvad som intresserade mig mer än damerna, var åtskilliga notabla herrar, såsom mr Roberts, republikens förste president och en i det allra närmaste hvit man mellan 50 och 60 år, med en värdighet i hållning och en kraft i väsende och utseende, förenad med naturlig älskvärdhet och humanitet, som var särdeles tilldragande. Han bar 4 gånger varit återvald till president (presidenttiden varar endast 2:ne år) och är nu president för the college eller den förr omnämnda högskolan. Han har gjort vidsträckta resor, varit flera gånger i Europa samt genomfarit och uppehållit sig i många af dess olika länder, äfvensom genomkorsat större delen af Förenta Staterna och Westindien, och utan tvifvel genom dessa resor förvärfvat såväl åt sig sjelf som åt sitt land vigtiga fördelar. Han kallas allmänt ÅThe Father of Liberia och jag tror det ligger mening i uttrycket; skada blott att en sådan man ej kunnat bibehållas såsom landets ledare, men enligt deras konstitution kan en president ej blifva återvald mer än 4 gånger. Den nuvarande presidenten mr Warner, en äldre man med anspråkslöst väsende och en fullkomlig neger, var under mr Roberts presidenttid statssekreterare. Han hade en stor, ståtlig figur och ett sårdeleg intelligent och godmodigt utseende, hvars vexlande uttryck, då han med värma och öfvertygelse ta