var fullbordadt, sågo vi på floden en båt som hastigt nalkades oss. En man stod i fören och lät ett hvitt skärp fladdra i luften. Noö utropade: det är han! Och det var verkligen konungen af Navarra. — Men hvarifrån kom han? frågade Nancy. — Från Amboise, från enkedrottningen. — och han hade kunnat undslippa hertiginnan af Montpensier och hertigen af Guise. — Det tycktes så, efter han var fri och hade sin värja vid sidan. Då Raoul slutat med sina förklaringar, syntes ett dammoln ute på vägen. — Jag tror konungen och hans svite kommer derborta, sade han. Nancy såg verkligen ett halft dussin ryttare nalkas, i spetsen för hvilka hon igenkände Båarnarens hvita fjäderbuske. — Min lilla Raoul, sade hon då till pagen, allt hvad ni nu omtalat är utomordentligt märkvärdigt, men ni har halkat öfver en vigtig punkt af er berittelse. — Hvilken da, min älskling. — Hvad har ni gjort i Nancy, denna stad hvars namn jag bär. — Jag har uppfyllt min mission. — Hvilken mission? — Tyst! detder rör politiken. — Jag misstänker något jag ...