Göteborgsposten – 13 mars 1865, sida 3

ACTIOTC all Nan UNUCI aACH 90614!4d0 Ö4 murar räddat general Trezel från lifsfara. Den d. 5 okt. 1837 aflidna drottn. Hortense hade åt sin illegitime son efterlemnat en årlig ränta af 40,000 fres. Med dessa penningar lefde den vackre uhlanofficeren teml. angenämt tills år 1838, då han tog afsked, för att slå sig ned i Clermont i Auvergne som hvitbetssockerfabrikant. 4 år senare vald till deputerad, förblef han dock temligen okänd i kammaren, men visste att förskaffa sig den då populäre unge hertigens af Orlöans förtroende. År 1849 hade Morny genom industriela spekulationer och höga spel förlorat så mycket, att han nödgades låna på alla håll. Men de snabba politiska skiftningarne under dessa år beredde henom en ny framtid. En trogen anhängare af Ludvig Napoleon var han den åt hvilken presidenten Ludvig Napoleon anförtrodde den djerfva planen till statsstrecket af d. 2 dec. 1851. Utnämnd till inrikesminister, blef han under den nye kejsaren en af Frankrikes vigtigaste män. Etfter freden i Paris begaf han sig till Petersburg, för att vid czarens kröning representera den franska regeringen. Han sökte att återställa törsoning och vann sjelf den unga furstinnan Trubetzkvis hand, hvilken (furstinna) syntes kejsarinnan för skön, att hon utan fara skulle kunna upptagas bland hofdamerna, och som med sin glänsande skönhet förenade stor rikedom. I sin makas namn köpte grefve Morny stora besittningar i Ryssland nära Petersburg och blef i Frankrike en ifrig förespråkare för en allians med Ryssland. Morny var mera faiseur än statsman. Hans konst bestod i att kunna i rätt tid tala och... tiga. Hans valspråk var ock: Memento, sed tace. D. 9 d:s börjades inom deputerade kammaren i Paris adressdebatten. Från Paris skrifver en korresp. under d. 3 d:s — — — — — — — — — — ——e— — — — — Skrifter öfver skrifter! Det är dagens . lösen. Biskopens af Orlöans broschyr ötver encyclikan har upplefvat sin 29:de upplaga och är nu sridd i 90,000 exemplar på transkt tungomäl. Erkebiskopens af Paris liberala herdabref har äfven stark sart, och på det kontrast ej må saknas, ersara vi, att msgr de Segur, den legitimistiskt ultramontana förtruppens hufvud, tillställt erkebiskopen af Paris en lyckönskningsskrifvelse med anledning af dennes herdabref. Erkebiskopen förbereder ett stort tal, hvari han under adressdebatten skall visa andra delen af sitt herdabref ännu mera politiskt tillspetsadt. Men ej allenast påfvarnes Rom, utan ännu mera Czesarernas Rom står på dagordningen, och äfven här bereda sig alla partier till att deltaga i diskussionen. Under det Michelet förbereder en Ilistoire des douze Csars, konstituera sig salongerna och redaktionerna till lika många pröfningskomitöer, för att sitta till doms ötver kejsarens opus. I Presse skall Emile de Girardin, i -France vicomte de Lagueronniöre och i Pays Baraton tala om verket. Revue des deux Mondes meddelar i sin politiska öfversigt af Forcade en förelöpande uppsats öfver kejsaren, hvilken uppträder som skriftställare bland skriftställare på ett område, som oaktadt alla statsstreck städse skall förblifva ett slags republik. — Grunddraget i det kejserl. företalet är herokulten, Carlyles hero-worship, men mot denna politiska religiositet, denna stormannatillbedjan protestera vi. Fruktade ej kejsaren, då han flyttade historien in på religionens område, och dertill autoritetsreligionens, att begå någon anakronism? Gå ej vårt århundrades tendenser i en alldeles motsatt riktning? Är det ögonblick, då man ända till öfverdrift använder den stränga kritiska metoden i studiet af religionerna, lämpligt att åter införa den religiösa känslans åskådningsrätt i det historiska studiet och i den politiska polemiken? Vi stå inför en ny ariansk tid, då man bestrider Christi gudom, och nu skola vi se Cesar proklamerad som Gudamenniska! Den höge sörf. stämplar ett antal stora män som ett slags profeter, hvilka af Försynen anvisades att töreskrifva tolken den bana de skola gå, och vid hvilka folken genom bjudande pligter äro bundna; vodersakarne bland folken ställas lika med judarne, hvilka korsfäste Messias, och behandlas som skuldbelastade. Denna stormanna-apotheos och detta omdöme om folken strida mot all filosofi och mot historiens rättvisa. Sedan Forcade på detta sätt riktat historiens nyktrare läror mot stormanssvindeln, tillägger han: Vi beklaga att vi i kejsarens företal bredvid så mycken hänsyn för de stora männen finna en sådan stränghet mot folken. Kan man göra sig en id om, hvad ett skuldbelastadt folk skall vara? År ej detta en af de mystiska åskådningar, som man skulle lemna åt bibeln och hvilka man ej borde införa i politikens och historiens exakta språk? Huru behöllo under de upprörda tiderna för stora revolutioner eller krig individerna, som bilda ett folk, nog insigt att skilja mellan det sanna och falska och förutse de kommande vexlingarne? samkade de romare, som motstodo Cesar, sig en skuld, då de ville törbli sitt fäderneslands bästa traditioner tillgifna och ej märkte framtidens hemligheter. Foreade erinrade vid detta tillfälle om