Från Utlandet. Stundom ser man frågor af största menskiga intresse helt plötsligt dyka upp på flera olika punkter och omfatta den ena gruppen efter den andra af en generation, utbreda sig öfver en hel kontinent, förbereda det allmänna medvetandet eller, i detta stadgade, sträcka flykten in öfver det verkliga lifvets råmärken och der genom sitt fastställande i framåtgående riktning vinna sin lösning. En dylik fråga är den om dödsstraffets afokafande, hvilken nu rycker med hvarje dag mera uppmärksamheten till sig, och kanske skall det bli våra dagar förunnadt att, på samma gång vi se det verldsliga påfvedömet falla och slafvarnes frihet förklarad, vi äfven skola bli vittne till upphörande af den menskliga eller rättare omenskliga förmätenheten att den ena menniskan sätter sig i Guds ställe och fråntager den andra det lit, hvarmed blott en öfvermensklig makt förlänat henne, sålunda sträckande sin domsrätt utöfver den gräns, som är för henne satt. På flera punkter af den europeiska kontinenten se vi redan nu frågan ställd på dagordningen, och hon skall utan tvifvel snart omfatta ännu flera, ty hon är en bilaga till mensklighetsutvecklingen, hvars id det först blitvit vår tid tillstadt att rätt uppskatta. Dödsstraffets afskaffande är en handling i den allmänna sedlighetskänslans intresse och ötverensstämmer med folkens rättsmedvetande. Den är på samma gång äfven ett bevis på sedernas förmildring och en ljusstråle i vår tid. Wärtembergs och Sachsens deputerade kamrar ha redan för sin del beslutat dödsstraffets upphäfvande. I England har en kongl. komit börjat diskutera frågan och sjelfva grefve Russell har utfärdat en kraftig protest mot nödvändigheten af detta straffmedel. Sedan mer än 80 år tillbaka har det blodiga straffet ej tillämpats i Toscana och i hela konungari