Göteborgsposten – 10 mars 1865, sida 2

Den okände lät Henrik en stund följa stranden af Loirefloden, derefter fördjupade han sig i en labyrint af små krokiga och mörka gator. — Uvart för ni mig då? frågade fuösten. — Till räddning, Sire. — Jag var då nyss i fara? — I en dödlig fara. Vet ni att det var helt enkelt fråga om att låta er dö af hunger i detta fängelsehål? — Jag misstänke det, mumlade Henrik, som ej kunde hindra sig från en lätt rysning. — Lyckligtvis vakade era vänner öfver er, återtog mannen med masken. — Hvilka vänner? Henrik såg en blixt lysa genom den okändes mask då denne i en ton full af bitterhet svarade: — vänner hvilka ni helt visst ej skulle trott derom. — Aha! Mannen med masken tinde åter sin lyyta. — och får jag se dessa vänner? — Ja, på ögonblicket. Henrik och haus ledsagare befunno sig då vid porten till ett hus af ringa utseende. — Det är här, sade mannen med masken, Han steg åt sidan för att låta den person som bar. murbriickan införa en nyckel i låset till porten. — Det är sålunda i detta hus som mina okända vänner finnas? frågade Henrik. — Ja. — Och .. ni? ...