Göteborgsposten – 8 mars 1865, sida 3

IIvarjehanda. Också en orsak till penningebristen. En insändare i staden Eksjös tidning ansörer följande: Gumman Maja har alltid bow i Hults församling, varit gilt, haft en arbetsam man, men sjelf varit okunnig, sträng, lat och snål. Sedan hennes man dog har hon gått omkring i bygden och omtalat i hvilken elandig ställning hon stod samt sitt behof af hvarjehanda; hon sålde litet då och då af sina obetydligheter, för att samla ihop de så allmänt efterlängtade penningestyfrarne. Så fort hon på sina åtskilliga vis samlat sådane, lade hon dem på kistbotten. r en liten tid sedan ble! hon på egen begäran förd till sattighuset, men efter några dagars vistelse derstädes insjuknade hon, troligen till följd af ett inbrott, som begicks i hennes förra bostad efter skildsmessan derifrån, hvarvid en del af hennes saker förskingrades. Hon dog straxt, icke sörjd af några slägtingar och vänner. Efter genomsökandet af hennes husgeråd, som bestod af kistor, askar, ämbar och kar m. m, befanns deruti, hopvecklade i trasor, femriksdalrar, silfverpenningar och en stor svärm kopparslantar, hvilka hade legat i ro så länge att de bunnit mögla. Hon egde omkring 2v0 rdr. Detta är ju ock en orsak till penningebristen. Måtte den, som har det så stäldt som gumman, låta myntet komma i rörelse, tillägger insändaren.