rikes och Tysklands kronor, och hvarken den ena eller andra har kommit på mitt hufvud. Dotter af en surste, syster till en furste, skall mitt öde måhända blifva att aldrig regera. — och ni skulle vilja regera! Oh! sade hon med ett obeskrifligt uttryck, med en blixt i ögonen och en storm af länge undertryckt vrede i hjertat, — oh! hvad skulle Jag ej offra för en krona! — Hvad är väl hennes mening med det här? undrade Henrik inom sig. Hertiginnan återtog: — Denna afton under resan från slottet Panesterre och hit, under det ni sof eller låtsade sofva .. Jag låtsade sofva, sade Henrik. — Ni åväl! under tiden var jag försjunken i drömmar, drommar som jag kan realisera. — Låt höra! — Jag vill dela halfva Europa i två delar. — Ni? — Ja, jag! sade hon i en ton af djup öfvertygelse — så djup till ock med att Henrik darrade. — Men, min kusin, sade han, nu ha vi kommit väl långt från vår utgångspunkt. Jag började med att säga: jag älskar er, och ni fortsätter med att föreslå mig omreglera Europas karta. — Hör på, min kusin. Jag skulle vilja draga en linie utmed Rhenfloden ifrån dess mynning och ända upp till doss källor samt vidare utefter Alperna till Adriatiska