— — e — — skattefrid, der denna ej öfverstigit 15 rår (el est 10 rdr för hvarje person), afhjelpes lätt om man, i öfverensstämmelse med det urprungliga hithörande förslaget af hr O. Dickson, i stället utgår från uppskattade inkomsten och deraf lemnar 1,000 rdr skattefria, eller, om inkomsten icke öfverstiger 1,500 rdr, tvåtredjedelar deraf. Af tabellen tramstår i öfrigt: 1:0 att skattelindringen för inkomst af 20,000 rdr och derutöfver, jemförd med den högst beskattade inkomsten af 232,600 rdr, är så ringa, i förhållande till inkomstbeloppen, och än mera i förhållande till osäkerheten i så stora inkomsters uppskattning, att densamma saklöst bör kunna bortfalla, så att dessa högre inkomstbelopp betala full skatt utan afdrag. 2:0 att afgifterna för de lägst beskattade, med 400 rdr inkomst, äro så ringa (rdr 1: 05 för hvarje person), att hela skattebeloppet al 1,758 personer, rdr 1,845: 90, (äfven om icke största delen måste afkortas), svårligen kan anses betäcka kostnaderna för debitering, debetsedlars utskrifvande och utdelande, uppbörd och indrifning af rester m. m., så att största skäl skulle förefinnas att befria alla dessa personer trån skatt, om icke bland dem många funnes, som med vida mindre svårighet betala full skatt, med 3 gånger sin bevillning, än åfven de allra rikaste samhällsmedlemmar. 3:o att sastighetsegare i sjelfva verket åtnjuta en god del af den skattelindring, som för den högst beskattade höjer skatten till 3,14 gånger bevillningen. Sammanlagda beloppet af den minskning i fastigheternas kommunalskatt, som det nu föreliggande förslaget innehåller, utgör noga räknadt rdr 10,594: 65. Genom rättande af detta fel skulle kommunalskatten för den beskattade delen af hvarje skattdragandes inkomst nedsättas, från rdr 3: 15 för hvarje bevillningsriksdaler, till rdr 3: 04. Äfven om dessa mer eller mindre uppen bara fel rättas, återstår dock en anmärkning mot förslaget, den svåraste af alla: att neml. skattenedsättningarne icke grunda sig på en känd och erkänd oförmåga att betala full skatt, utan på en låg bevillning, hvilken ofta är förenad med största lätthet att betala skatt, vore den ock aldrig så dryg i förhållande till be villningen. benna bestämmes för tjenstemannen efter hans lön och för fastighetsegaren efter egendomens taxeringsvärde; men bådadera, och framför allt den förstnämnde, kunna med jemförelsevis hög bevillning vara ganska medellösa. Fattigdomen beror icke på liten inkomst, utan på dess otillräcklighet för nödtvungna utgifters bestridande. Att man låter nedsättuingarne bero på bevillningen, förer det med sig, att lindringen i alla mera ömmande fall blir alldeles otill räcklig, under det att beskattningsprocenter genom nedsätmingarnes stora mängd ökas till högre belopp, än det som skulle behöfvas för att helt och hållet från skatt betria alla i egentlig mening fattiga personer, äfven sådana som ha ganska högt uppskattade inkomster. Detta beror derpå, att alla de personer, som lyckats att få en låg bevillning, (hvartill be villningsförordningen ger många anledningar erhålla samma lindring som fattigt folk, med lika, måhända alltför högt uppförd bevilklning För afhjelpande auf detta fel finnes icke mer än en utväg, nemligen särskild pröfning genom utsedde komiterade af hvarje enskild skattdragandes anspråk på skattelindring. Mon detta förfarande, hvilket i allo öfverensstämmer med den här i staden af ålder brukliga Äbeskattningsmetoden, synes alldeles icke kunna — ! sum