frågakomma, så länge som stadsfullmäktiges pluralitet vidhåller den vid deras öfverläggningar ofta uttalade åsigten, att beskattningen 1å skulle bero på ett rent godtycke. Väl yttrade en icke återvald stadsfullmäktig, att detta af några så kallade godtycke af andra benämnes samvete, och man har vanligen på ren svenska kallat en dylik taxeringskomitå för samvetsnämnd; men hvad hjelper väl detta — Yetat cCest moi! I sammanhang med hr Renströms förslag skall vid Thorsdagens sammanträde fråga förekomma om infordrad förklaring öfver de besvär, som lektor Blomstrand hos landshöfdingeembetet antört deröfver att stadsfullmäktige utan utredning förkastat ett af honom den 22 sistl. December atgifvet förslag om kommunalskattens uttaxerande under innevarande år. Detta förslag, som åsyftade skattelindring åt sådana personer, som derpå kunna göra rättmätiga anspråk, var af följande innehåll: Attastadssullmäktige, sedan bestämn ng skett af det belopp, som, enligt kommunalstadgans 62, bör anses för 1865 års stadsutskylder, — i och för begagnande af den i 8 59 af nämnda stadga antydda rätt att från utskyld befria vissa skattskyldiga, eller i deras bidrag bevilja nedsättning — utse en komnmitt af t. ex. tolf sakkunniga och rätträdiga män, med uppdrag att genomgå den fastställda kronobevillningstaxeringslängden för nu löpande år, hvilken, erligt kommunalstadgans 58, skall ligga till grund för ifrågavarande stadsutskylders fördelning emellan de skattskyldiga, samt deri föreslå de befrielser eller nedsättningar, hvilka för vissa skattskyldiga synas böra ifrågakomma, antingen sålnnda, att nedsättning göres i den hvarje särskild skattskyldig påförda bevillning efter 2:dra artikeln, eller ock så, att afskrifningen eller nedsättningen sker i det, efter en viss mångfaldig af bevillningen (t. ex. 3 gånger densamma), för en hvar skattskyldig till en början likformigt uträknade skattebeloppet; dock i båda fallen med lämpliga inskränkningar och närmare bestämningar, i hvilket hänseende här föreslås: att summanlagda befrielserna eller nedsättningarna på sin böjd få uppgå till ett sådant belopp, att kommunalskatten för dem, Bom icke erhålla någon lindring. derigenom höjes till en från början bestämd mångfaldig af bevillningssumman (t. ex. 3 gånger densamma); att en skattskyldig med 20,000 rdrs uppskattad inkomst, icke får åtnjuta någon lindring, och den, hvars iukomst uppgår till 10,000 rdr, endast i särskilda undantagsfall; att endast den, som genom sin förmögenhetsställning deraf är i uppenbart och erkändt behof, bör erbålla skattelindring; att ingen skattskyldigs bidrag bör nedsättas under det belopp, som motsvarar 1 rdrs bevillning efter 2:dra artikeln; hvaremot, om ytterligare nedsättning kan billig och rättvis, fullständig befrielse må be