Göteborgsposten – 7 mars 1865, sida 3

Från Utlandet. Det företal, som Frankrikes kejsare låtit oflentliggöra ur sitt i dessa dagar väntade verk Julius Cesars Lefnad, har i förening med den öfver nästan hela kontinenten firade karnevalen hardt nära trängt allt annat i bakgrunden, så att de igår anlända främmande tidningarne, under synbar inverkan af fastlagsmåndagens förlustelser så godt som uteslutande sysselsätta sig med nämnda företal. Märkligast i och för sig, såsom lemnande ett nytt bevis på kejsar Napoleons smak för att framträda ovanligt på någon historiskt betydelsefull dag, är den erinran de franska halfofficiela tidningarno göra om att ofta nämnda företal är dateradt d. 20 Mars, således-på samma dag då Napoleon I, återkommande från ön Elba, på nytt flyttade in i Tuilerierna. Just den omständigheten att de officiösa pariserorganerna enstämmigt omnämna detta faktum, antyder, att den krönte författaren härvid fäster synnerlig vigt, och då företalets andemening är, att inga tillfälligheter kunna tillintetgöra en stor mans stora ider (se detsamma i dess helhet på ett annat ställe i dagens nummer), och bland sådana räknar han Napoleon I:stes kejsardöme, hvilket han anser återupplefva i det andra kejsardömet, är detta ett hugg åt hela denna europeiska konspiration, den hel, alliansen företrädesvis, som trodde sig förqväfva Bonapartismen med att sätta Napoleon I fast på S:t Helena. Gortschakoff hade rätt: den napoleonska frågan föreligger verkligen och är en europeisk fråga. De officiösa organerna döma innan de ännu läst, såsom Opinion Nationale spetsigt anmärker om deras redan uppstämda loftal, dock äro dessa ganska betecknande. Så utbrister Constitutionnel: Enligt all sannolikhet har Caesars storhet och hans verks berättigande ändtligen funnit en värdig historieskrifvare. Nej, Cesar var icke någon usurpator. han var uttrycket för de nya ideer, som sedan halftannat århundrade klappade på Roms portar, utan att bli insläppta. Cesar öppnade staden för de latinska kolonierna, han utvidgade den borgerliga rätten i Rom, och då han å andra sidan lät gallierna inträda i senaten, uppställde han på samma gång folkets och folkens jemlikhet. För det af patriciatet undertryckta Italien, för hvilket han öppnade stadens dittills härdnackadt tillslutna portar, för borgarena, som han befriade från ett förnedrande ok, för qvinnorna, åt hvilka han gaf de dittills blott männen förbehållna hedersbetygelser vid begrafning, för dem alla var Cesar den ärorike representanten för en ny verld. Den makt, efter hvilken denne store man sträfvade, var ej en äregirig dröm, den var, enligt ett vältaligt uttryck, ett helt folks äregirighet .. Vi vilja äfven fästa uppmärksamheten derpå, att Czesars lefnad skrifvits i Tuileripalatset och att den är daterad d. 20 mars 1862. Napoleon! Tuilerierna! D. 20 mars! Hvilka djvpa reflexioner ligga icke i denna sammanställning för dem, som gerna gå tillbaka till orsakerna. Hofpartiets organ la France åter utbrister med hänförelse: Ifrån sjelfva hjelten i denna historia ända tills våra dagar ha alla statsöfverhufvuden, hvilka hyste känsla för och kärlek till sann storhet, Henrik IV, Ludvig XIV, Fredrik II och Napoleon 1, sträfvat efter att i idternas verld tillkämpa sig en med deras politiska höjd lika rang. Hela verlden vet, att Napoleon III är en af dem, som veta att på tronen förmäla intelligensens makt med suveränitetens och skatta andens triumf högre, än maktens framgång. France säger sig endast vilja bedöma skriftställaren och afse från kejsaren, samt i dag ännu endast betona, att detta stora verk uppträder med de läror, som det innehåller,