Göteborgsposten – 7 mars 1865, sida 2

—— —— —ssl Cv— F — — — Nåväl! älska mig nu!... Oh! min Gud! om vi icke äro ense i politiken, skola vi kanhända vara det i kärlek . . . — Det är mycket möjligt, mumlade hertiginnan i spefull ton. Men låtom oss supera, min kusin ... Man talar så bra om kärlek då man sitter till bords!... — Det är sannt. — Vill ni tillåta mig servera er några skedblad af denna kräftsoppa? — Oändligt gerna. I det ögonblick då hertiginnan ställde en tallrik fylld med sådan soppa framför Henriks kuvert, rynkade han ögonbrynen. — Hvad är det åt er? utbrast hertiginnan af Montpensier. — Jag har fått en stygg tanke i hufvudet. — Hvad har ni då kommit att tänka på? — Min kusin Frans har en mängd italienare i gin tjenst ... och dessa italienare äro giftblandare ... — Bah! — Hvem vet om hans kock icke är italienare? — Jag förstår, sade hertiginnan skrattande, men var ej rädd ... och följ mitt exempel. Hon tog först ett par skedblad af soppan. — Det der lugnar mig, sade Henrik, och ert mod förmår mig att göra som ni. Efter dessa ord åt han lugnt upp sin andel af soppan. (Forts.)