Göteborgsposten – 7 mars 1865, sida 1

Kejsar Napoleons söretal till Julius Caesars Lefnad, Den historiska sanningen borde vara lika helig som religionen. Då trons föreskrifter höja vår själ öfver de verldsliga intressena, ingifva oss å sin sida historiens läror kärlek till det sköna och rätta och hat till det, som lägger hinder i vägen för mensklighetens framåtskridande. Dessa läror erfordra vissa vilkor, för att kunna vara nyttiga. Händelserna mäste framställas med sträng noggrannhet, de politiska och sociala förändringarne filosofiskt analyseras, och det pikanta behaget i enskildheterna ur statsmännens lif bör hvarken vända uppmärksamheten från deras politiska roll eller komma oss att glömma deras gudomliga sändning Skrifställaren framställer alltför otta historiens olika phaser som plötsliga händelser, utan att i hvad som förut timat uppsöka deras verkliga ursprung och naturliga följd; han liknar målaren, hvilken, i det han framställer naturens tillfälligheter, endast håller sig till deras effekt för taflan, utan att kunna i sin målning gifva den vetenskapliga demonstrationen. Historieskrifvaren måste vara mera än en målare; han måste, såsom geologen, hvilken förklarar verldsalltets senomener, upptäcka hemligheten i samfunddens omgestaltning. Men hvad är medlet för att, då man skrifver historia, komma till sanningen? Det är logikens reglor. Låtom oss först och främst hålla