Göteborgsposten – 6 mars 1865, sida 3

Senare Post. Frankrikes tidningar offentliggöra nu kej sar Napoleons företal till Julius Cesars Lefnad och detsamma föreligger oss i sin helhet. Ty värr sakna vi i dag utrymme att meddela det samma fullständigt. Den kejserl. förf. söker emellertid att i detta företal, såsom man knnde vänta, rättfärdiga det andra kejsardömets nödvän dighet och framställa det som en institution med hvilken, alldenstund den har Försyner att tacka för sitt ursprung, ej allenast Frank rike, utan äfven den öfriga verlden måste hål. la till godo. Han säger: Af hvilka tecken skall man finna en mans stor. het? Af hans iders makt, om hans principer och hans system triumfera i trots af död och nederlag. Ar det icke i sjelfva verket eget för snillet, att det öfverlefver förgängelsen och utbreder sin herrlighet öfver kommande generationer? Cesar försvann och hans inflytande väger ännu i dag tyngre, än under hans lifstid. Mitt mål är att bevisa, att då Försynen framkallar män, såsom Cesar, Carl den Store och Napoleon, hon äfven utstakar för folken den väg, de måste följa, och vill med deras snilles insegel beteckna en ny ra, inom få år utföra flera århundradens arbeten. Lyckliga de folk, som förstå dem och följa dem! Olyckliga de som misskänna och bekämpa dem! De handla såsom judarne, de korsfästa sin Messias; de äro blinda och skuldtyngda, ty de fördröja framåtskridandet, i det de lägga hinder i vägen för dess snabbare och mera fruktbringande användning. I sjelfva verket kunde hvarken Cesars mord eller fångenskapen på S:t Helena utan återvändo tillintetgöra tvenne populära saker, hvilka kullstörtades af en med frihetens mask sig betäckande fiende. Då Brutus mördade Cesar, störtade han Rom i det borgerliga krigets fasor; han förbindrade ej Augusti regering, men han möjliggjorde Neros och Caligulas. Den europeiska konspirationens ostracism mot Napoleon har ej heller förhindrat kejsardömets återuppståndelse, och likväl äro vi långt aflägsna ifrån de stora lösta frågorna, från de lugnande lidelserna, från den tillfredsställelse det första kejsardömet gaf åt folken. Derföre besannar sig ock hvarje dag sedan 1815 denna profetia af fången på S:t Helena: Huru många strider, huru mycket blod, huru många år skola ännu vara af nöden, för att det goda, som jag ville bevisa menskligheten, må kunna förverkligas! Företalet, af hvilket vi här lemnat ett utdrag, som innebär ett i sitt slag storartadt program, är dateradt d. 2 Mars 1862, men man påstår, att Ludvig Napoleon redan skret det, då han ännu var elev vid gymnasiet i Augsburg. Man skrattar i Paris åt France-, som i sin hofviska ej höfviska, tjenstaktighet skyndat att i afseende å boken säga: Man skall tillåta journalisterna att om densamma fritt uttala sin mening. Kejsaren har rätt att beklaga sig öfver sina vänner, hvilka han sjelf mäktigt skjuter öfver. Det har väckt stort uppseende i Italien, att premierministern Lamarmora på väg till Neapel från Turin passerat genom Rom, samt der uppehållit sig ett par timmar, hvarunder han konfererat med befälhafvaren öfver franska besättningen i den eviga staden. Vidtagna törberedelser till de bourbonska banditernas värtälttåg på Sicilien äro grundligt korsade. Engelska regeringen har på Malta vidtagit nödiga åtgärder, tör att deri från ingenting må företagas. De vulkaniska utbrotten i Syditalien hota att vilja i storhet mäta sig med många af förut timade katastrofer. Etnas märkliga utbrott, Strombolis tilltagande verksamhet och Vesuvii samtida eruption gifva ej allenast ämne till de intressantaste vetenskapliga iakttagelser utan väcka äfven grundade farhågor hos befolkningen, emedan äfven slocknade vulkaner i Capitanata visa tecken till förnyad verksamhet, och emedan ständigt jordstötar samt ibland häftiga jordskakningar förspörjas