sina nöjen och i sällskap med moraliskt förderfvade menniskor och vallustingar. — Fru hertiginna ... — Nå låt mig nu tala! fortfor hertiginnan; ni hyser i djupet af er själ samma åsigt som jag. — Må vara! jag hör... — Med konung Henrik III till chef skall katolicismen med hvarje dag förlora terräng ... Inom tio år skall Frankrike vara protestautiskt. — Oh! utbrast hertigen. — Och konungen af Navarra skall befinna sig vid Paris portar... — Nåväl! frågade Frans af Valois, hvad kan jag göra dervid, jag? — Befria oss från konungen af Navarra. — Ja, jag förstår väl det, men... då konungen af Navarra är död... skall katolska partiet ej derföre få en bättre chef... — Hvem vet? Hertigen af Anjou darrade. Hertiginnan betraktade honom med en fast blick och återtog : — Konung Henrik III har förlorat sitt folks tillgifvenhet ... — Tror ni det? utbrast hertigen med en anstrykning af glädje i sin röst. — Hans underliga uppförande stöter fransmännens känslor för hufvudet, hans ovärdiga umgänge med sina smekungar väcker skandal i kyrkan.