Vid utlätandets afgifvande var en at komitns ledamöter, den som egentligen för industriprotektionismens talan, i vissa fall af skiljaktig mening från de öfriga, hvadan han ansåg sig böra afgifva en reservation. Men sjelt icke stilist, vände han sig tör reservationens uppsättande till en skritkunnig vän, som följaktligen måste initieras i komitöns förhandlingar. Sedan denne uppsatt reservationen, missbrukade han det honom lemnade förtroendet dymedelst, att detaljer, som ännu inom komitön voro sekreta, blefvo utan betänkande omtalta i den tidning, som här tagit protektionismens strid mot handelstraktaten på entreprenad. Jag behötver ej påpeka det taktlösa i detta försarande. Det är en ganska kuriös företeelse, att under det kassorna, såväl statens som enskildas, bli alltmera uttömda, blir åtrån etter dyrkfria kassakistor allt större. En klensmedsmästare Backman har för sin stora skicklighet att tillverka sådana af regeringen erhållit en guldmedalj att å bröstet bäras i högblått band. Hr Backmans vackra kassaskåp utgöra numera en absolut nödvändig möbel på alla kontor i hufvudstaden. Äfven riksbanken har försett sig med ett stort antal sådana. Förr begagnades der större och mindre skåp eller kistor af ek, rikligen försedda med jernband och nitnaglar. Restauratricen på Börsen har råkat ut för missödet att bli bötfälld, derföre att å en af magistraten gifven middag serverades rapphöns Åunder förbjuden tid. Förgätves anförde hon till sin ursäkt, att stadens egen politieborgmästare och notarien i rådhusrätten Sundell granskat och godkännt matsedeln. Men orsaken till att den förbjudna frukten undgick deras uppmärksamhet var helt enkelt att matsedeln, såsom fallet är på alla finare tillställningar, var författad på — fransyska, ett språk hvari förbemälde herrar icke lära vara hemmastadda. De hade alls ingen aning om att perdrix betydde rapphöns. För närvarande då tillställningar i och för välgörande ändamål öfverflöda, arrangeras ytterligare en sådan, för hvilken fru Michaöli satt sig i spetsen, nemligen för assessor Urusenstolpes familj. Ett glädjande faktum gent emot den ötverklagade penningebristen är, att alla saktorier vid hvilka ångtartyg törtärdigas äro så upptagna af beställningar, att flera sådana måste refuseras. Ett annat faktum är, att goda inteckningar i landtegendomar tagit tavör, d. v. s. kunna placeras på tördelaktiga vilkor. Häromdagen såldes på auktion efter aflidne grosshandlaren Lallerstedt egendomen Statsund. Man anser att den skulle betalts med en vida högre summa, än fallet blet, om ej sysslomännen begått det stora felet att icke bereda borgenärornas samtycke ull egendomens försäljning endast i uppslag. Då detta medgifvande ej utverkats, mäste den utbjudas i uppoch afslag, en ganska inkrånglad metod, som konfunderade spekulanterna. Följden deraf blef, säges det, att 20 å 30,000 rdr gingo för massan förlorade. Såsom tacksamhetsgärd för den verksamhet, som grossbandl. Schartau utvecklade under 1857—58 årens handelskris, subskriberades å härvarande börs en betydlig summa, som ötverlemnades till hr Schartau. Han morv tog den, med vilkor att få använda den till något för hutvudstaden nyttigt ändamål. Man undrade hvartill? Under hr 8—s ledning har nu sor dessa medel uppförts en vacker byggnad, atsedd till lokal för ett handelsinstitut. Byggnaden är nu färdig. Den har tvitvelsutan kostat vida mera än den sammanskjutna summan. Hvarifrän tillskottet kommit kan lätt gissas.