derigenom föra er ett steg närmare Frankrikes thron -.Det är alltsammans! — Men, sade hertigen af Guise, hvad betyder det! Komma vi någonsin att regera vi? — Hå! hvem vet? — Ni är ännu icke tretio år, konungen knappt tretiotvå ... — Konungen kan dö.. och jag också ... Anna och hertigen af Guise utbytte en snabb blick som innebar ett helt program. — Min herr kusin, sade hertiginnan af Mont;ensier, vi ha förutsett jessa ers höghets invändningar. — Verkligen! Ä — Och det är emedan vi äro i stånd att på ett lysande sätt vederlägga dem, som vi ha framkallat dem, min herr kusin. — Jag lyssnar nu i min tur, fru hertiginna... — Min kära kusin, återtog Anna af Lothringen i vänskapsfull ton, Sanct-Bartholomeinatten har ej varit annat än ett preludium till en förbittrad kamp mellan katolikerna och hugenotterna. — Derom är jag öfvertygad, fru hertiginna. — Katolicismen behöfver en chef, ett energiskt öfverhufvud, en ung man som brinner af ifver för den goda saken. — Jag tror detsamma, sade hertigen. — En sådan chef skall konung Henrik III aldrig kunna bli. Han är en förvekligad furste, som lefver för