Göteborgsposten – 4 mars 1865, sida 2

är bra. Ni utfinner ett listigt sätt att göra oss af med honom utan att uppröra hela Europa... Det är ännu bättre! ... Men... Hertigen höll ett ögonblick nå detta men, Henrik af Guise och hans syster väntade. — Men, återtog Frans af Valois, tillåt mig att i min ordning redogöra för vår ömsesidiga belägenhet. — Gör det, sade Henrik af Guise. Hertiginnan rynkade alltjemt sina vackra blonda ögonbryn. ; — Fru bertiginna, återtog hertigen af Anjou, Henrik af Bourbon, konung af Navarra, är näst mig den närmaste arfvingen till Frankrikes thron. — Vi äro på samma linia, skyndade Henrik af Lothringen att svara. — Förlåt, han är en grad närmare. — Må vara! sade hertiginnan likgiltigt. — Men, fortfor Frans af Valois, konungen af Frankrike min bror har icke barn .. — Han kan få sådana... — Hvem vet? — Och ni skall efterträda honom, min kusin... — Om jag icke dör ... Ack! min Gud! utbrast hertigen, menniskans lif beror på så litet... en bösskula eller ett dolkstygn, ett fall från hästen, en smula fint gift kunna snart göra en menniska till ett lik. Henrik af Lothringen och hans syster darrade och betraktade hvarandra. (Forts.)