Göteborgsposten – 4 mars 1865, sida 2

— Men, fortfor hertiginnan af Nontpensier, hvad som verkligen är en försynens skickelse i denna affär, det är att han kommit till Angers nattetid, att ingen sett honom komma, och att med undantag af er, min bror och mig ingen vet hvem han är. — Icke ens stiftsdomaren de Panesterre? — Åh! hvad honom beträffar, så svarar jag för honom liksom för mig sjelf. — om förlåtelse, fru hertiginna, sade Frans, men hvilken fordel finner ni då uti att man är okunnig om att det är konungen af Navarra? — En ofantlig fördel, min kusin. — Men huru är det möjligt? — Hör på. Den katolska religionen, hvars fastaste stöd vi äro, hertigdömet Lothrirgen och konungariket Frankrike ha ingen värre fiende än denne navarresiske miniaturkonung. — Det är också min tanka. — Hans död skulle för oss alle vara en stor lättnad ... — Äfven häruti är jag af samma åsigt, suckade hertigen af Anjou. — Men, fortfor hertiginnan, om vi vågade döda honom, skulle hela Europa uppresa sig mot oss. — Hvad vill ni då göra med honom? — Konungen af Frankrike sjelf, tillade hertiginnan, skulle gifva oss skarra förebråelser. — Tror ni verkligen det? — Och skulle inför hela verlden förneka sin delaktighet i saken och tillkännagifva sitt ogillande deraf, ty,