Göteborgsposten – 2 mars 1865, sida 2

nere på borggården. De voro fullt beväpnade och puro på sina bröstharnesk huset Lothringens hvita kors. Henrik rynkade ånyo ögonbrynen. — Be der en eskort, som är er värdig, är det icke så? utbrast hertiginnan. — Ja, sade konunzen af Navarra med en suck; men lyckligtvis har jag nägonstädes der uppe på himlen en god stjerna, som ej skall öfvergifva mig!... XXXIV. Catharina af Medicis förde ett dystert lif på slottet i Amboisc. Henres hof bestod at några tjenare som förblifvit henne trogna i hennes olycka, den italienske ädlingen dAsti och en hemlighetsfull personlighet, hvilken varit föremål för många gissningur i Amboise och trakten deromkring. Denna personlighet var af hög vixt, hade gråsprängdt hår, gick helt och hållet svartkladd och egde den säkra och nobla hållning som utmärker en man af stånd. Han talade föga, sällan till och med hörde man ens ljudet af hans röst. Man hade likväl trott sig märka att han bröt på italienska. Beträffande hans ansigte, så hade aldrig någon sett det, ty han bar dag och natt en svart sammetsmask.