nedslås af så litet, det är äfven annat man har att göra med fångar ... — Man mäste äfven bevaka dem, menar ni? — Alldeles. — Man skall bevaka er, min kusin. — Konung Carl IX skickade mig fordom till Vincennes. — Jag vet det, och ni kom ut derifrån. — Genom ett fönster beläget fyrtio fot öfver marken. — Vi skola sätta er i ett underjordiskt fängelse. — Och hvar då? — TPorbleu! i Nancy. Henrik började skratta. — Det är mycket lätt sagdt, fru hertiginna, men härtill fordras först och främst att föra mig till Nancy, kan jag tro. — Man skall också föra er dit, min kusin. — Med stiftsdomaren och hans folk till bevakning, kanhända? — Åh! nej visst icke, utbrast hertiginnan, som alltjemt talade i skämtande ton. En konung af Navarra reser icke med så obetydlig svit. — Ni har utan tvifvel funnit någon bättre åt mig? — Se sjelf, min kusin. Hertiginnan öppnade fönstret, under hvilket Henrik hörde hästar gnägga. Konungen såg ut. Ett tjugotal ryttare hade uppradat sig såsom till batalj