Göteborgsposten – 1 mars 1865, sida 2

När han åter lagt nyckeln under skifvan, yttrade hon: — Det är icke allt, det finnes ännu andra papper i detta slott. — Och dessa papper? ... — Dessa papper skola vara lika nyttiga för konungen ar Navarra som dem du redan håller i handen. — Låtom oss ga! sade Raoul. Spöket började äter röra si för att ga tillbaka den väg hvari nu en alldeles motsatt riktning. Korridoren gick ej rakt fram, utan beskref ett slags kroklinie och tycktes vidga sig i samma mån hertiginnan skred framåt. Plötsligt stannade hertiginnan. Raoul stannade då, äfven han. Hertiginnan vände sig om. Kom närmare, sade hon till Raoul. Raoul tog tva steg närmare henne och befann sig nu ansigte mot ansigte med den döda. Hon blickade på honom med ett ännu sorgsnare uttryck än någonsin förut. — Arme Raoul, sade hon, hvarföre har du likväl föridt mig? Pagen stammade. Jag älskade dig så högt .. återtog vålnaden. — Ack! förlåtelse, sade pagen, i Guds namn förlåt mig! — Ja, jag förlåter dig .. och likväl... Den dödas uttryck var så sorgset, att man skulle kunnat tro det vara tårar i hennes röst. framåt. Men i stället räån de kommit, tog det