Göteborgsposten – 1 mars 1865, sida 2

Porträttet och Sven Dyrings hus (Henrik Hertz) m. fl. till en del med ny rollbesättning, äro upptagna på repertoiren, kan det väl sägas, att den kongl. teatern förstått att med ovanlig framgång förena kassans och publikens fordringar. Då en sådan verksamhet utvecklas vid Kongens Nytorv, måste sekondteatrarna också sätta till alla segel. Casino har redan -hr Grylle och hans nyeste ViserX, som, tack vare justitieministerns välvilliga mellankomst, på en gång höjt dess aktier från 34 till 7 procent. Sedan har den uppfört ÅRedaktionssekreteraren (Erik Bögh) också med nya kupletter, och då censorn åter i dessa dagar strukit två oskyldiga versar, som voro införda i Nestroys gamla trollfarce Lumpivagabundus, kan man ej tvifla på att denna teater, som för några månader sedan var nära att gå under, nu utan tvifvel, tack vare rödkritan, skall skaffa hans excellens justitieministern en mycket god afkastning af de aktier, som han förmodligen eger. Äfven Folketheatern har hittills lefvat af den politiska pjesen: ÅPaa den anden Side (Bögh), hvilken uppföres skiltesvis med farcer sådana som Grisen, ÅKaskjetten och Pletten, som emellertid blott tåfla med hvarandra i dålighet och orimlighet. Nu skall Gjöngehövdingen, dramatiserad efter Carit Eilars (Brosbölls) roman af samma namn, i förbindelse med den enbente dansören Donato bli lockmat för den närmaste framtiden. Utom dessa teatrar har man också den säkert för de flesta svenskar från sommartiden bekanta teatern på Alhambra. Då den, såsom liggande utanför stadsgränsen, ej är underkastad några band och inskränkningar, utan kan fritt frossa af hela den stora dramatiska litteraturen, då dess nye viser ej äro utsatta för ceusur och personalen räknar flera utmärkta förmågor samt dessutom teatern är den största i Köpenhamn, är den kanske don, som kan glädja sig åt den talrikaste publiken, och svenskar, som besöka Köpenhamn, böra ej alldeles försumma dess prestationer. Benoverade helgon. Vid kyrkostämma inom Arvika församling d. 14 d:s ötverlemnades det åt artisten Kumlin, att efter eget godtfinnande omskapa och förbättra helgonen å predikstolen och altartaflan i Arvika kyrka. Knall-effekt. I Dagens Nyheter läses följande goda historia: ÅJag träffade häromdagen en af de jemförelsevis lyckliga i olyckan som befunnit sig uti de krossade vagnarne vid Sandsjö, berättar en korrespondent från Vingåker. Det var en Westgötehandlande, Johansson, om jag minnes rätt. Han hade blifvit slungad öfver lokomotivet och sanslös nedfallit på banan. Då han uppvaknade betann han sig liggande under en vagn, men lyckligtvis så midt emellan skenorna att han icke skadades af bantåget som gick öfver honom. — Förmodligen lemnar nämnde Westgötehandlande minst 33 procents rabatt ät den, som tror på hans jernvägsäfventyr. En stor uggla, berättar Gefle-PostensOfvansjö-korrespondent d. 25 d:s, har under en längre tid haft sitt tillhåll vid prostgården i Ofvansjö. Häromdagen satt fågeln på skorstenen till brygghuset, så fördjupad i funderingar, att en skytt kunde obemärkt nalkas: skottet small och ugglan föll hufvudstupa genom skorstenen ned i spiseln. Breslåda. Den tilll Red. från Skofde anonymt insända uppsatsen, kan icke i tidningen införas, hvarföre densamma jemte vidfogade penningar torde återhemtas på annonskontoret.