Göteborgsposten – 1 mars 1865, sida 1

— Aha! utbrast Raoul som började göra sig förtrogen med spöket. — Denna koffert finnes i ett obebodt rum, fortfor vålnaden. — Och ni följer mig dit? — Ja. Mertiginnan började åter gå framåt, och Raoul följde efter henne. De följdes alltjemt af detta underbara ljussken som en osynlig lampa spred i korridoren ... Spöket stannade ånyo. Det befann sig midt framför en dörr. Denna dörr som bestod af två halfdörrar var tillsluten med tre läsar. — Böj dig ned, sade spöket, och upplyfta denna stenskifva. Hon visade på en marmorhäll som tycktes ligga löst vid dörren. Raoul, som så småningom vunde sig vid detta umgänge med en död, tog dolken som hängde vid hans sida, drog den ur slidan och införde spetsen deraf under skifvan, som han på detta sätt upplyftade. Under skifvan låg en nyckel — Tag nyckeln, sade valnaden, och öppna denna dörr. Raoul lydde. Han vred omkring nyckeln efter hvartannat i do tre låsarne, och dörren gick upp. Spöket och Raoul berunno sig då vid tröskeln till ett slags liten sal, hvars murkna möblemang tycktes förskrifva sig från ett annat ärhundrade.