Göteborgsposten – 28 februari 1865, sida 3

20 VO VADAR fiÅ-T1IOn 1111 Utv 11111 A11Unm målet, att dess sår må helas och dess alära heligaste religion åter komma till heders, besvärja vi eder at lägga hand vid verket, lemna hvarje mensklig be tänklighet å sido och, ledd af klok anda och kristlis känsla, aftorka tårarne på en så vigtig del af den katol ska familjen. och ni skall genom ett sådant handlingssät göra eder värdig herdarnes furste Jesu Kristi vålsignelser. Dersöre och för att underhjelpa edra egns önskningar, sända vi eder vår representant. Har skall mundtligen bekräfta den smärta, som sörorsakats oss af de hittills oss tillhandakomna dåliga un derrättelser, och skall tydligare gifva eder tillkänna hvad som är vår afsigt och vårt mål, i det vi accreditera honom hos E. M:t. Vi ha tillika åt honom uppdragit, att såväl i vårt namn fordra afskaffandet af de förderfliga lagar, hvilka sedan så långt tillbakn trycka kyrkan, som äfven att under biskoparnes medverkan och, der det är nödigt. under medverkan af vår apostoliska myndighet. bereda en önskad fullständig omorganisation af de kyrkliga angelägenheterna. E. M:t vet mycket väl, att det, för att verksamt afhjelpa det genom revolutionen förorsakade onda och så hastigt som möjligt åter förskaffa kyrkan lyckliga tider, framför allt är nödigt. att den katolska religionen, med uteslutande af hvarje dissenterande kult (!!!), må förblifva den mexicanska nationens ära och stöd; att biskoparne äro fullständigt fria i utöfningen af sitt herdaembete; att de religiösa ordnarne återställas och reorganiseras efter de instruktioner och fullmakter, som vi afgifvit; att kyrkans patrimonium och de derpå syftande rättigheter bevaras och skyddas; att ingen tillates lära och trycka falska och undergräfvande meningar; att undervisningen. såväl den offentliga som den enskilda, ledes och öfvervakas af de kyrkliga myndigheterna. och att slutligen de bojor brytas, hvilka hittills hållit kyrkan beroelende af statsregeringens godtycke. Om den religiösa byggnaden återupprättas på denna grund, hvilket vi icke vilja betvifla, skall E. M:t hafva tillfredsställt ett af de största behof och motsvarat en af det så gudfruktiga mexicanska folkets lifligaste önskningar, då äro äfven våra och det höga episkopatets bekymmer häfda och väg skall brytas för edra undersåters uppfostran af ett lärdt och ifrigt presterskap samt moraliska reform; än mera, ni skall åt de öfriga regeringarne i de amerikanska republikerna, der e kyrkan lidit så många beklagansvärda vexlingar, gifva n fett ledande exempel och ni skall slutligen utan tvilvel verksamt arbeta på befästandet af eder egen såväl som på eder kejserl. familjs välgång och ära. Nekas kan ej att pålveregeringen häri tydligt uttalat hvad hon vill, men äfven asgifvit ett slående bevis på. att hon är i sitt l varande skick omöjlig. Kejsar Maximilian har sockså endast handlat i såväl religionens som sitt eget och sitt lands sanna intresse, då han tillbakavisat dessa påfvedömets fordringar. Naturligt är dock, att kejsar Maximilians sjelsständiga hållning väcker de mexicanska presternas, åtminstone prelaternas, stora förbittring och harm. Från Mexico ingångna oref omtala en ny och häftig scen, som egt rum mellan kejsarinnan Charlotte (Maximilians .I gemål) och erkebiskopen i Mexico, Labastida. Denne senare skall ha gått så långt, att han förklarade, att de franska trupperna framför sallt skulle ha stridt för kyrkans beskärm, (I sden villan tyckes äfven påfven ha befunnit sig). Kejsarinnan åter måste å sin sida erinra prelaten om den respekt henne tillkom såsom kejsarinna och qvinna. I Italien åter ha vi ett likadant bevis på presterlig sjelfrådighet. Biskopen af Bergamo, msgr Speranza, måste nemligen tör några dagar sedan inställa sig för ransakningsdomaren, för att stå till svars för den mot honom gjorda anklagelsen, att under gudstjenstens utöfning ha angripit statsinstitutionerna. Biskopen beledsagades af flera prester och tjenare i livr. Speranza sjelf bar den biskopliga drägten och utdelade till höger och venster sin välsignelse åt dem han mötte säväll som åt rättens embetsmän. Inför domstolen började biskopen sitt försvar dermed, att han protesterade mot det våld som föröfvats emot honom (); derefter hade han den godheten underrätta domaren, den allmänna åklagaren samt protokollisten om, att de alla tre förtjenade den högre bannlysningen, derföre att de kallat en den heliga kyrkans dignitär inför verldslig domstol! — Man skulle kunna tro sig vara i medeltidens för kyrkans embetsmän så gyllene tid. För att ytterligare illustrera de äkta katolska prelaternas otidiga ställning, sörtjenar ätven antecknas, att man inom Spaniens senat nyligen hört den från San Domingo fördrifne erkebiskopen skryta öfver, att han genast efter sin ankomst sörjagat alla protestanterna, stängt deras kapeller samt upphåre trosfriheten och det civila äktenskapet. Det är under sådana omständigheter icke underligt, att mera klarsynta herrskare, såsom kejsar Napoleon, omgifva sig med liberala andliga, för att tala ett försoningens språksh och förekomma den upphetsande brytning, som annars måste bli en oundviklig följd af den fanatiska påtvestolens och dess ännu merasfanatiska satelliters, prelaternas, hållning. En betydelsefull inlaga är derföre det herda-Jr bret, som erkebiskopen af Paris, på öfligt sätt J vid fastans inträdande, utfärdat och hvari han bl. a. vänder sig till päfven med ett tilltal, 2 som innebär en vink, hvars mening hofvet i Rom ej borde lemna opåaktad, ehuru det är d fåfängt att af detsamma vänta någon klokhet. Han säger neml.: ol Vill du, hel. fader, äfven höra dens böner, som icke är den minst tillgifne af dina söner? Tolkare af så on lära, som i all ting har sista ordet och är upphöjd å öfver det menskliga förnustets obeständighet och med en enda fast blick omfattar själarnes allmänna tillstånd, har du nämnt och fördömt vår tidsälders förne 1AÄ 2 nDå sin — — — — — — — — — —— AM — Ae — 2 EE — — — — m ni — 2: —