Göteborgsposten – 28 februari 1865, sida 2

— — — — Liksom om man anat hans efsigter. såg Henrik tre sängar i rummet. — Aha! detder är mycket bra, sade han. Han afskedade Pacöme. Då denne aflägsnat sick xonungen sjelf att regla dörren ; derefter lade han sina pistoler på en geridon, så att han kunde nå dem med banden, sin värja vid sängfoten och yttrade derefter till de bada gascognarne: -— Mina herrar, det skulle v: ra mig angenämt, om ni behölle era stöflor och jackor PÅ er och hölle er beredda för hvarje händelse: gören som ja. Med dessa ord kastade sig ko mngen af Navarra klädd som han var på sin säng och in onmade inom en fjerdedels timma. För att ej gifva vika för sömnen satte sig de två adelsmänuen på en annan säng, ställde ett ljus på bordet, drogo fram ett par tärningar ur en ficka och började spela. — Godt! hade Henrik mumlas, som innan han insomnade sug dessa tillredelser, jag skal bli väl bevakad. De bada gascognarne spelade angefär en timma, sedan började de plågas af sömnsjuka. Det ir besynnerligt, mwalade en af dem, hvad vinerna stiga mig åt hufvudet. — Jag är alldeles öfverväldigad af sömnsjuka, sade den andre. — Vill du, så sofva vi en timma hvar? frågade den som först talat. — Må göra! Den sörste gascognaren insomnade, men innan en timma