Göteborgsposten – 28 februari 1865, sida 2

Slottet var tyst och dess innevånare sofvo utan tvifvel. Raoul plågades allt mer och mer af samvetsqval och drog allt djupare och djupare suckar. Han tänkte på att hertiginnan nu kall och liflös sof de dödas sömn på bottnen af Loirefloden, hon hvars hjerta nyss klappat af kärlek, hvars öga kastat så varma blickar och hvars läppar gifvit så brännande kyssar. Plötsligt darrade pagen af förskräckelse. Ett besynnerligt ljussken, liknande skenet från ett irrbloss, syntes i motsatta ändan af korridoren, och i nästa ögonblick höjde sig långsamt midt i detta öfvernaturliga ljussken en hvit skepnad, ett spöke, som derefter började skrida framåt. Ljusskenet följde henne och tycktes bilda liksom en gloria omkring henne... Raoul kände håren resa sig på sitt hufvud, hans tänder skallrade, hans lemmar skälfde af förskräckelse och kallsvetten utbröt på hans panna. Spöket kom emot honom. (Forts.) Plookgods. God appetit. För närvarande finnes intagen på ett hospital i Neapel en gammal qvinna, hvilken lider af en besynnerlig sjukdom. Hon äter hvarje dag åtminstone fem stora portioner köttmat, 70 ägg, åtskilliga kakor bröd och annan föda, en god qvantitet macaroni. Då man försöker att inskränka hennes diet, rasar hon likt en besatt. En professor Zamoglia har nyligen börjat att söka bota den stackars qvinnan, men hittills utan framgång.