Göteborgsposten – 27 februari 1865, sida 2

lokomotiver. Detta var sannolikt det största tåg som gått på södra banan. Ett nedgående tåg samma dag på aftonen lär hafva varit af ungefär enahanda storlek. Det behöfves också ofter 14 dagars mer eller mindre afbrutna uppehåll, att tågen ökas och forceras så mycket som möjligt, emedan man vid alla stationer har en sådan massa varor, ved, timmer och andra effekter, väntande på transport, att man knappt kan skaffa lokal och uirymme till desamma vid stationsplatserna. Med flera godståg om dagen skall dock en hel månad eller mer åtgå innan dessa effekter kunna blifva befordrade. Det är också skäligt att banan förtjenar något efter de stora utgifter den måst vidkännas för snöskottning, då man endast på linien mellan Lund och Höör stundom haft ända till 500 man dagligen i arbete och naturligtvis fått betala dem dugtigt, ofta med 25 öre i timman till hvarje man. Detta oaktadt har aldrig trafiken å Södra stambanan varit så hindrad och afbruten som mellan d. 28 Jan. och d. 13 Febr. Den stora stölden i London, för hvilken, såsom vi för några dagar sedan berättade, en juvelerare Mr Walker blef offer och genom hvilken han beröfvades den betydliga summan af 6,000 pund sterl. (108,000 rdr) har allt sedan den begicks, åstadkommit stor uppståndelse i London. Köpmän och juvelerare ha hållit möten, vid hvilka de förklarat Londonerpolisen alldeles oduglig, och denna återigen har ansträngt alla nerver för att komma förbrytarne på spåren och sålunda återvinna sitt gamla anseende. Till slut ha dess bemödanden så till vida krönts med framgång som en af de brottslige, eller åtminstone en bland innehafvarne af en del af det stulna blifvit upptäckt. Huru man kommit honom på spåren uppgifves ej — troligen för att icke låta de öfriga tjufvarne kasta en blick i polisens kort, innan dessa blilvit utspelade. En spanande poliskonstapel berättade om hans gripande följande: Omkring kl. 5 e. m. d. 14 d:s såg jag den anklagade gå in i en urmakarebutik i Wilderness-Row, S:t Lukees. Jag följde honom in och sade att jag var polistjensteman, hvarvid han försökte att undkomma. Jag tog satt i honom och, i det jag pekade på ett urverk utan boett som låg bredvid honom på en bänk, frågade jag honom hvar han fått detsamma. Låt mig gå, skall jag säga er det, svarade han. Han försökte att rycka sig lös och att på golfvet släppa något som han hade i handen. Medan han ryckte och slet för att komma ifrån mig, tog jag ur min ficka ett par handklofvar, af hvilka jag satte den ena kring hans arm. Medan han ännu stretade emot satte jag den andra handklofven på den andra armen. Han förklarade nu att han hittat uret på en gata. Jag afvisiterade honom och fann på honom en guldboett som passade till nyssnämnda urverk. Från detta hade Mr Walkeres namn blifvit utraderadt, men Mr Walker d. y. har likväl igenkänt det såsom ett af de ur hvilka bland annat stulits i butiken. I en annan af den häktades fickor tanns ett komplett guldur med Mr Walkeris nama och nummer 3,040. Ett bret, adresseradt till Mr Roberts, 45, Weststreet, Mile-end, tanns äfven på honom. Han sade sig bo vid denna adress och vara väfvare. Då man besökte stället var der verkligen en väfvarebod, men i ett rum fann man äfven en mängd urmakareverktyg och dessutom 50 byglar till guldoch silfverur. På fingret hade han en massiv guldring. — Undersökningen uppsköts till d. 23 d:s. Metanralangialka —