Göteborgsposten – 27 februari 1865, sida 1

— Hvarför kommer icke min mor och gör mig ett besök sjelf? sade han. — Hon fruktar att misshaga konungen. Frans af Valois rynkade ögonbrynen. — Konungen bryr sig likväl ej om att behaga oss, hvarken mig eller min mor. — Det är sannt, ers höghet. — Så till exempel, fortfor hertigen af Anjou, har han noga aktat sig för att inbjuda mig till den ständertörsamling som skall hållas i Blois ... — Det är precist samma anmärkning som enkedrottning Catharina gjort, inföll VAsti. — Men, fortfor Frans af Valois, deremot har han inbjudit sina goda vänner, de lothringska prinsarne. — Och de verkliga konungarne i Frankrike, sade dAsti hånande. Knappt hade dAsti yttrat dessa ord, hvilka ästadkommo en darrning hos prinsen, förrän ett buller hördes på slottsgården och en af de väpnare som höllo vakt vid vindbryggan blåste tre gånger i hornet. Detta var ett sätt att förkunna ankomsten af en besökande. — Hvem djefvulen kommer och stör mig vid denna timma? utropade hertigen med vrede. En page lyfte undan dörrförhänget till kabinettet och anmälte: — Hans höghet hertigen af Guise! Vid detta namn reste sig Frans af Valois hastigt upp.