Göteborgsposten – 27 februari 1865, sida 1

Aldrig har en Valois, undantagande Carl IX, hört detta fruktansvärda namn utan rörelse. Hertigen at Guise inträdde helt dammig med hjelm på hutvudet och harnesk på bröstet. Han var blek, ögonen strålade ar en dyster eld, och hans gång var hättig. — I sanning, min herr kusin, sade han, polisen under er styrelse är bra nog Hvad är det ni säger? utbrast hertigen af Anjon. — Jörg ser att i Saumur finnes en båtbrygga, der en at era ofheerare tör befälet, och att denna bätbrygga blifvit forcerad. — Åfr hvem då, min kusin? — Alf en bat med en mängd hugenotter ombord och lastad med penningesummor af oerhördt värde... — Bah! utbrast hertigen af Anjou, jag har svårt att tro hvad av nu siger. Och hvarföre det? Emedan penningar äro sa sillsvuta i Frankrike! — Ju visserligen. Men ni har kanhända hört talas om en viss skutt ... — Ack! ja, sade Frans af Valois skrattande, en viss hemlighetstull skatt som hugenotterna samlat. Alldeles densamma. Men jag tror ej på denna skatt, min herr kusin. ee Naväl! den existerar emellertid, och beviset derpå är alt den fanns på den vinbat som passerat förbi Saumur utan att hindras. Hertigen stampade med foten i golfvet. (Forts.)