Göteborgsposten – 23 februari 1865, sida 2

bakas med evar der s Junan klockan tio i morgon fåärmiddag, skall jag gifva dig tiv pistoler. Pöivrade kände sig förbländad. Har gick ned i petslade den lilla bretezsnieka hästen, ho pade upt och aflägenade sig i galopp. Det bref han medförde hade dunha otanskrift: Till Hans Höghet Frans af Valois, hertig af Anjou och kunglig guvernör 5:t er provinsen Angers. Hortiginnan huur skrifvit detta bref i stittsdomurens rum utan att vara sedd al den gascogniske adelsmannen, för hvilken Pacome lati: framsätta en omtelj gammalt vin. Anna af Lothringe var klok. Denne adelsman. adhov för sig sjelf, bar för rådt sin konung 1 ott vgonblick at ov ansjune. Den yraudo kärlek som jag vetat ir gifva honoa har förmått honom att förorenka båtens strunduing och följs mig... Men skall detta vansinne fortfara? Skola ej samveteqvalen tränga in i hane bjerta? Jag bör yj. jag kan ej förlita mig på honom. Det var af denna orsak sou hertiginnan öfverl sitt bref till hertigen at Auou ät Poivrude i sti att anförtro det åt (Geson. En hel mörk plan hade upvrunsit i hertiginuans sinne. — Messire. ande hon till stiftsdomuren, då Poivrade ridit bort, den båt på hvilken jug uvtann mig har krossats mot klinporna, som omgifvs gvarnen. De personer som utgjorde besättningen ha räddat sig genom simmande. unnut t för IJa visserligen, sade stiftsdomaren. och Pacome som hur förträffliga Ögon, såg dem taga sin tillflykt til