Göteborgsposten – 23 februari 1865, sida 2

Poivradsa var sexton år, men man skulle ej trott houom vara mera än talf. till den grad mager, liten och spenslig var han k, Mer han hade två stors ögon som tindrude af clakhet och energi. och vid förste ögonkastet hebagade han hertigin en. — Får den der gosren, sade stifteåmaren. skulle jag kunn ansvars som för mig sjelf. — Kan du rida? frågade hertigiunan. — Ja utan sadel, svarade Poivrade, som lade ned framför slottsherrn två kaniner hvilka ban fångat med svara Hortiginnan ut Montpensier begärde skyndsamt penns och bläck och satte sig ned att skrifva följande bref: NMin herr kusin. Till följe af omständigheter alltför vidlyftiga för att här opräkna-. befinner jag mig på femton liones afstånd från Angers, i stiftsdomaren de Panesterres hus. Öm ni är god katolik, om ni hatar hugenotterna, så skicka mig wan ringaste dröjsmål ett trettiotal ädlingar, beväpnade från hufvud till fot och med ordres a t lyda mig. Er kusiv och tjenarinna Änna. Hertiginnan hoplade detta bret och förseglade det wed sitt sigill, på hvilket lothringska vapnet var graveradt. Derefter yttrade hon till Poivrade: Sätt dig upp på den häst som är i stallet och rid med detta bref till slottet i Angers. Om du kommer till