Göteborgsposten – 23 februari 1865, sida 2

dvYarnen. Igna er derföre, fru hertiginna, de äro utom all fara. — Det var icke det jag ville säga. Båten hade en last . .. några tunnor ... — Om de äro toma elie iyllda meu vin, skola de flyta, aldenstund vin är lättare än vatten, och strömmen i Loirefiodeu skall föra aem med sig. De äro tulla med guld, sade hertiginnan. Den tjocke stiftsdomaren tog af ofverraskning ett steg tillba Mess, fortfor Anna at Lothringen, ni bör ba ev bat nere vid flodstranden; — Ja, tru hertiginna. Ni skall stiga i denua båt. Stiftsdomaren gjorde en åtbörd af förskräckelse. — Jag skall fylla med gold er njelm, era sadelpåsar och det vigvattenskärl jag ser stå der vid hufvudgärden at er säng, sade hertiginnan. — Jag skall lyda, fru hertiginna, svarade den girige stiftsdomareu. — Sedan ni stigit i båten, skall ni sätta öfver till qvarnen, proseotera er för adelsmännen der och begära att få tala med konungen uf Navarra. Stiftedomaren tog ännu ett steg tillbaka. — Ja sade hertiginnan, konungen af Navarra är ibland dem. Stiftsdomaren korsade sig. (Forts.)