Göteborgsposten – 23 februari 1865, sida 1

— Ahl ni bedrager or, monseignenr. Do komma hit. Mannen har åter tagit qvinnan i sina armar. — Och de skulle komma hit? — De följa gångstigen som leder ups til porten, — För djetvulen! utropade stiftsdomaren med vrode. Jag går att mottaga dem, sade den gode Pacömo. straäde på ett utirycksfullt sätt. Hbaka sin tjenore, som reday var utom galen. I i l Puome väntade. — Försök tag reda jå om de äro hugenotter, sade stiftsdomaren. — Ja, mon eigneur. — Ty i så fall skall da skicka bort dem igen. bacone rasade utför trap un, fyra trappsteg i sender och skyadade till de skeppsbrutnas möte. Han varscbler hertiginuan, som styrde sin koaa mot slottet, stödd på Gastons arm, och erbjöd dem artigt gistfrihet i sin herres namn. — Mia vän, sale hertiginnan till honom, skulle er herre vara hugenott? — Oh! nej visst icke, min fru: min herro är biskepens uf Nantes stiftsdomare, Byarade Pucöme. Han gjorde härvid en djup bugning, ty han såg att han hade att göra med personer at stånd. — I så full tror jig, att jag hur min kusin af Navarra fast! mumlade Anna af Lothringen.