Göteborgsposten – 22 februari 1865, sida 2

En af dessa slöa borgare i qvarteret, som försigtigt hållit sig på afstånd under striden men likväl kunnat från sina fönster iakttaga alla omständigheterna dervid, vågade, då han hörde hertigens rop och kände igen hans röst, att gå fram till honom. Jag har sett alltsammans, sade han till en af de lothringska ädlingarne. Ifvad har du sett? frågade Henrik af Guise; tala fort och tydligt, du skall bli belönad. — Då gascognar :0 voro herrar af terrängen, buro de ut tunnor som de lade på kärran, sade borgaren. — Tunnor! utbrast hertigen förvånad. — Ja. Derester foro de sin väg med tunnorna och någonting som en af dem bur på sina axlar .. insvept i en kapjÖ ... man skulle kunnat tro det vara en qvinna. — Min syster! min syster! utro ade hertigen De ha mördat henne! — De 0g0 vägen nedåt Loirefloden, tillade borgaren. Hertigen lsemnadoe brådstörtadt huset och skyndade ned till tlolstranlen. Den var öde. Ej ett spår af gascognarne. Vinbåten hade afseglut ... kmellertid hörde hertigen tunga och längsamma steg ljuda på afständ. Hollan! hitat! .. ropade han. Stegen hefvo hastigare, komtarerna af en man insvept i en stor kanpa afteeknade sig snart i mörkret. — Hvem der? frågade hertigen. — Criliou! svarade mannen i kapnan— Ah! muulade hertigen öfverraskad, ni, ehevalier!