inlagt stora förtjenster. ty han räknas bland de kunskapsrikaste der vid lag, och det var väl hufvudsakligen hans förtjenst, att det vorkligen blef något af den svenska atdelningen af den sista stora verldsexpositionen i London. Det är just derför så sorgligt att se en sådan man icke tro sig kunna vinna rykte och anseende genom sina vanna förtjenster, utan tycka sig tvungen att sjelf hålla sig tramme vid alla möjliga tillfällen, der det gäller att tästa ett eller annat slags vederbörandes uppmärksamhet på sig, och detta på ett sätt som gör honom löjlig. Han skall ständigt hålla tal, och ständigt skrattar man åt honom på hans rygg. Emellertid blef det nu lifligt med talen åtminstone, ty de följde på hvarandra med hisklig fart, och det var just icke heller så roligt. Hr Bergström ensam talade fyra, fem gånger, expeditionssekreteraren Rythen föreslog skålen för prins Oscar såsom magasinets gynnare och flitige besökare, ofverato Stål för exponenterne, mag. Sohlman höll ett ganska lyckadt tal om nyttan af expositioner samt föreslog senare en skål för industriidkarne. Ett mycket godt intryck gjorde nå: gra ord at prof. Fock, med hvilka han besvarade en för honom föreslagen skål och dervid han bland annat framhöll, huru vi nu ändtligen kommit så pass långt, att industriidkaren eller handtverkaren och professorn gå hand i hand och icke längre betrakta hvarandra föraktligt eller misstroget; baronen kastades naturligtvis genast å sido. Supen började klockan half elfva, men då var det ock slut med refserentens tålamod; han echapperade så fort som möjligt och kan således ej berätta om slutet deraf. Jag skulle väl äfven tala några ord om operan Fidelio, som återupptogs i går afton på vår kongl. stora teater; såsom referent måste måste man dela på sig och vara med litet här och der. Jag hinner dock ej nu säga mera än att detta Beethovens mäster: verk gals på ett den store kompositören i allo värdigt sätt. Aldrig har väl en mera stormande applåd kommit vårt förträffliga hofkapell till del än som nu efter den svåra, men vackra ouvertyren, som inleder tredje akten. Åtven sången gick utmärkt, och isynnerhet mell Signe Hebbe, som innehar hufvudoch titelrollen, tillvann sig stort bifall. Förlåt brefvets längd och au revoir. Loratio.