— Men dessa män ha då tagit till flykten! utropade han; eller också ha de stängt in sig i ett af dessa hus ... — se der det hus, hvarifrån man sköt, sade den tyske rytturen i det han utsträckte handen. Hertigen uppgaf ett rop. Det var samma hus, der hertiginnan borde vara. — Vänta, sade en af hertigens ädlingar, som likaledes stigit uf hästen, der är en port öppen! Han pekade på ett närliggande hus, detsamma i hvilket den gamla qvinna bodde, som föregående morgon eamtalat med konungen af Navarra. Det var till henne man traneporterat QuClus och Schomberg. Hertigen inträdde och såg dem. Do två favoriterna lefde ännu, och den gamla qvinnan vårdade dem omsorgsfullt. Men ingendera af dem kunde tala eller gifva hertigen minsta upplysning. Efter utt ha gifvit befallning om att de båda sårade skulle förag till slottet, rusade hertigen till detta hus, hvarest hans syster borde vara, och i hvilket gascognarno blifvit belägrade. Man lyckades slå in porten. IIvarken i vestibulen, trappan eller rummen fanns en menniska. Hertigen steg upp i det rum hans syster bebott. Sängen bibehöll ännu aftrycket af hennes fina kropp, men denna kropp fanns der icko mera. Henrik of Guise uppgaf ett rytande. — Det fanns en qvinna här, utropade han; hvar är denna qvinna?