Göteborgsposten – 21 februari 1865, sida 2

XXVI. Den blodstänkte man som stod framför konungen var herr dEpernon. DEpernon blek, utom sig och med vildt rullande ögon. — Ventre-de-biche! utropade konungen, -om hastigt reste sig vid åsynen af sin favorit, hvad har då händt? huru är det? — En legion demoner i hack och häl efter osa, avarade dEpernon, som trodde sig förföljd af Noö och hans följeslagare. — Qnuelus, hvar är Quelus? frågade konungen. — Död! svarade dEpernonKonungen utstötte ett anskri. — Död eller dödligt sårad, upprepade savoriten. Hertigen at Guise rynkade alltjemnt ögonbrynen och yttrade ej ett ord. — Oh! dessa gurcognare, mumlade dEJ ernon i hattull ton, de voro tio, tjugo kanhända, jag har ej räknat dem. De stego ned ur en kärra fylld med halm. Och den andre, ni vet, Sire? Hvilken andre? — Bearnaren ... Han sköt på oss genom fönstren I på huset. — Hvilket hus? utbrast hertigen, som plötsligt darrade. — Ett hus der nedåt floden, jag vet ej hvilket, men dit sakristanen förde 088. (Forts.)