Göteborgsposten – 21 februari 1865, sida 2

hålla hvad hav lorrnde. Hvad mig angår, så har jag ingenting lofvat ... Ett andra bösskott hördes nu. — Åna! mumlade konungen, det tycks gå hett till. Blott mina kära vänner ej låta döda eig! I detta ögonblick inträdde hertigen af Guise. — Nå god afton! min kusin, sade konungen till honom; förstår ni detta oväsen? — Hvilket oväsen, ers majestät? — Der rere i staden... Ni har då ej hört dessa bösskott, min kusin? — Det är schweitzare eller landsknektar som gräla, Sire. — Ni tror verkligen det? Ja visst! utbrast hertiger, lätsunde likgiltighet. På konungens inbjudan tog Henrik af Lothringen lats vid schackbordet, och partiet började. Två ytterligare bösskott läto ännu höra sig. derefter ingenting vidare ... — Jag tror att det är elut nu, eude Henrik III. — Men hvad då, Sire? frågade Maugiron nyfiket. — Schweitzarnes och landsknektarnes grill, är det icke så, min kusin? -Jo troligtvis, sade hertigen, som tankspridt tiyttade sina pjeser. En timma gick förbi, under hvilken allt fortfarande varit tyst Konungen hade tvenne gånger lemnat sitt spel för att gå och ställa sig i fönstret.