Göteborgsposten – 21 februari 1865, sida 1

— Jag är det också, ers majestät ... När jag återkom från min vanmakt, frågade jag mig om jag ej redan vore 1 andra verlden. — Stackars Maugiron! .. utbrast konungen med ironiskt medlidande. Huru skall man komma att behandla dig der nere? — Hvar nere, Sire? — I andra verlden, pardieu! isynnerhet om man straffar dig för dina laster och din okyskhet. Ty du ådrager dig evig osalighet, min vän, för qvinnornas skull, dessa fördömda varelser. — Ack ja! jag har tänkt mycket derpå sedan i går. — Ah! du ångrar dig då? — Ja, ers majestät. — Vill du ha chokolad? det är godt... Maugiron tackade med en åtbörd, tilläggande: — Jag skulle föredraga ett glas spanskt vin, ers majestät, ty jag är så svag att allt dansar omkring för mig. Konungen gjorde ett tecken: de två pagerna gingo ut, den ene medförande den tömda chokoladkoppen, den andre för att hemta det glas vin herr de Maugiron begärt. — Men, återtog konungen, du är väl icke så svag, min vän, att du icko kan taga ett parti schack med mig? — Åh! nej, visserligen icke, Sire ... men — Mon hvad? utbrast konungen, skulle du vilja gå och ligga dig? — Om förlåtelse, Sire, jag ville blott anmärka, att jag är en stympare i schack. Ers majestät har ju Qudlus? Han spelar förträffligt, han.