Göteborgsposten – 21 februari 1865, sida 1

— Quålus är icke i slottet. Hvarken han eller Schomberg . . . Maugiron betraktade konungen med förvåning. — Och icke heller dpernon, tillade Henrik. — Hvar äro de då, Sire? Konungen blinkade med ögat. — Jag skall säga dig detta senare, sade han... Låtom oss nu spela. Då pagerna återkommit, befallde konungen fram schackbrickan, satte sig ned vid densamma samt började uppställa pjeserna på deras behöriga rutor, under det Maugiron i små drag tömde ett stort glas hvitt Muscatvin. — Ne sa! nu börja vi, sade konungen. Maugiron satte sig i sin ordning. Under tre sjerdedels timma var Henrik III helt och hållet upptagen af sitt parti. Han öppnade ej munnen, skötte oafbrutet sitt spel och gjorde schack och matt vid början af den fjerde qvarten. Du försvarar dis just icke vå i det här spelet, 1 Mangiron. sade han, det är alldeles som då an mot FACORnARATmC. min st du d —Jirs majestät! ... Vet du, att det hett till den sista natten? — Nire, mumlade Maugiron i ömkelig ton, ers majestät skulle vara mycket god, om ers majestät ej ville påminna mig om denna ledsamma affär ... Ahl! den fördömde gascognaren ... om jag någonsin möter honom! — Du skall aldrig möta honom ... — IIvarföre det, ers majestät? 34 a