Göteborgsposten – 20 februari 1865, sida 2

ordning en af konungens och förde den vörduadstul It till sina läppar. — Ilon är skön, tänkte han, och om jag ej vore gilt med Margareiha Ty detta är Jå visserligen en qvinna som man ej kan tänka på att förföra. — Jag för er till Navarra, återtog han helt högt. Der skall herr de Mallevin kunna sluta sina dagar i frid. — Stackars fader! sade den unga flickan, j det hon kastade en tielgifven blick på den sofvande gubben. — Och hvad er beträffar, fortfor Henrik, skola vi gifta er med en af mina ädlingar, den skönaste och tappraste bland dem alla. Bertha rodnade och sänkte ånyo ögonen. — IILad skulle vi tycka om Lahire? fortfor Boörrnaren. — Jag har ej sett honom, erarade hon nit; jag hvarken känner eller ens har sett vå någon af dessa herrar, Sire. — Pet bära barnet! tänkte Henrik. hvilken naivetG!: — Men hvarföro gör ers majestät mig denna fråga? utbrast hon. Konungen af Ravarra skulle svara, då förekräckta ro hördes från däck. — Hjelp! hjelp! skrek den gamle IIardouinot. — iljelp! upprepade Noa ljudande stämma.